| Publicerad 1932 | Lämna synpunkter |
HONNÖR honö4r l. -œ4r, r. (m. SvTyHlex. (1851), Lundell), i bet. 4 äv. n. (Kræmer ResÖst. 47 (1913), Sjöberg Kvart. 252 (1924)); best. -en, äv. -n, ss. n. -et; pl. (i bet. 4, 5) -er.
1) (numera knappast br.) heder, ära, anseende; godt namn o. rykte. Widekindi KrijgH 552 (1671). Een Skiltwacht .. böör .. wara Jalous och nitisk om sin Konungz Tiänst och sin egen honeur. Söderman ExBook 170 (1679) [jfr fr. être jaloux de son honneur]. Andras .. judicier (dvs. mening) om Sweriges honör. Rudbeck Bref 266 (1685). Ekbohrn (1904). — särsk.
a) (†) i uttr. med honnör, på ett sätt varav heder följer. På detta sätt (dvs. gm att utnämnas till excellens o. riddare) kan han med honneur pensioneras. Almqvist Amor. 330 (1839).
b) (†) i uttr. göra honnör åt ngn l. göra ngn honnör, göra ngn heder, förskaffa ngn heder (o. berömmelse). Vignetten giör ingen honneur åth Flodin. Höpken 1: 391 (1771). KrigVAH 1808, s. 23.
2) aktning, hedersbetygelse, hedersbevisning; erkännande, uppskattning, berömmande omnämnande; numera ofta uppfattat ss. en bildl. anv. av 4. Vara värd l. förtjäna en särskild honnör, vara värd l. förtjäna särskilt beröm l. erkännande. Giva l. ägna ngn (l. ngt) sin (l. en) honnör, giva sitt erkännande åt ngn l. ngt, betyga sin vördnad l. aktning för l. uppskattning av ngn l. ngt o. d. Sturzen-Becker 5: 51 (1844, 1862). Andersson (1845). Sedan .. auditoriet stående egnat en honnör åt Alfred Nobel .., följde aftonens föredrag. SD(L) 1901, nr 579, s. 3. Likasom 1823 hade (konstitutionsutskottet 1828—30) .. uttalat en allmän honnör för statsrådet. SvH IX. 1: 268 (1910). Vår honnör åt fru A. som spelade upp sig allteftersom (tennis-)matchen led. SvD(B) 1931, nr 53, s. 14.
3) [utvecklat ur 2] om militärisk vördnads- l. hedersbetygelse som vid olika tillfällen o. enligt särskilda bestämmelser användes inom krigsmakten. Bevisa, ägna (förr äv. giva) ngn militärisk honnör. Mottaga ngn med, begrava ngn med (l. under) militärisk honnör. Om den Honneur som bör bevisas Kongl. Maj:t, .. Generalerne och de andra Befälhafvande i Fält. ReglInf. 1751, s. 472. (Armfelt) mottogs under resan .. med militärisk honnör. Tegnér Armfelt 2: 410 (1884). — jfr AMIRALS-, FALLREPS-HONNÖR m. fl. — särsk. (†) i uttr. utgöra honnörerna, värkställa den militäriska hedersbevisningen. Lif Grenadiererne af Calmar Reg:te skola utgöra honneurerne under (G. IV A:s kröning). Calonius Bref 432 (1800).
4) [specialanv. av 3] (numera icke i officiellt spr.; jfr anm.) mil. om militärisk hälsning som uniformsklädd militär är skyldig att ägna kungliga personer, överordnade m. m.; särsk. i uttr. göra honnör (för ngn); särsk. om dylik hälsning som utföres gm högra handens förande till huvudbonadens högra, främre sida (äv. om dylik hälsning som värkställes av icke militär, i sht uniformsklädd person); ngn gg äv. i överförd anv., liktydigt med: betyga sin aktning för; jfr 2. ReglInf. 1751, s. 476. TjReglArm. 1858, 1: 36. Honnör .. med skyldradt gevär. Hallman Förf. 117 (i handl. fr. 1876). För fana, som föres blottad vid trupp, göres honnör enligt samma grunder som för H. M. Konungen. TjReglArm. 1889, s. 30. I det jag gör honnör för Norrbottens län, (vill jag) till sist nämna länets betydliga produktion på beklädnadsväsendets område. MeddSlöjdF 1897, 2: 44; jfr 2. Honnör af enskilda börjar sex steg från den, för hvilken honnör göres. TjReglArm. 1903, s. 31. Döss o. Lannge (1908). Polismännen .. ställde upp sig i gif akt och gjorde ett stramt honnör. NDA 1914, nr 46, s. 1. Han hälsade de svartklädda herrarna med ett artigt honnör av det stora, illa hanterade snickarpekfingret mot hattbrättet. Sjöberg Kvart. 252 (1924). — Anm. I TjReglArm. 1907 o. ReglMarin. 1912, 4: 87, har ordet honnör utbytts mot hälsning o. uttrycket göra honnör mot hälsa l. värkställa hälsning. Någon enstaka gång uppträder dock ordet honnör i marinens reglementen äv. efter 1912, ss. i RekrytU 1922, s. 54, o. 1925, s. 47, på det senare stället i ssgn honnörsberättigad.
5) spelt. i vissa kortspel, dels (i sht förr) om samtliga de högre korten (tia t. o. m. äss i alla färgerna), ”matador”, dels (i trumfspel) om tia t. o. m. äss i trumffärgen l. (i spel utan trumf) de fyra ässen resp. (i nollspel) tvåorna, för vilka i vissa fall särskilda poäng beräknas. Honnörerna sutto alla på en hand. Han fick hundra för honnörerna. Delade honnörer. ReglKortsp. 2: 43 (1809). Düben Talism. 3: 3 (1817). Lindskog Spelb. VI (1847). Lundgren Koppel 137 (1923).
Anm. Efter fr. faire les honneurs har i sv. bildats uttr. göra les honneurs, utöva värd- l. värdinneskap, (som värd l. värdinna) mottaga o. undfägna gäster. Andersson (1845). M:lle Moret gjorde ensam les honneurs. Strindberg TrOtr. 2: 175 (1885, 1890). Östergren (1927).
B: (4) HONNÖRS-BERÄTTIGAD, p. adj. (numera icke i officiellt spr.) mil. berättigad att erhålla militärisk hälsning, hälsningsberättigad. TjReglArm. 1885, 1: 41. UFlott. 1: 57 (1903). —
(2) -BETYG. (i sht i universitetsspr.) betyg som innebär en särskilt hög uppskattning av den vitsordades kunskaper (o. begåvning); oftast om betyget berömlig (stundom äv. om betygen med utmärkt beröm godkänd o. icke utan beröm godkänd). NDA 1876, nr 275, s. 2. AErdmann i QuosqueTand. 5: 47 (1891). —
(2) -BORD. bord vid vilket de förnämsta hedersgästerna sitta (på en middag o. d.). SvD(A) 1929, nr 338, s. 19. —
(4) -GIVNING. (numera icke i officiellt spr.) mil. (värkställande av) militärisk hälsning. TjReglArm. 1885, 1: 46. Siwertz Eld. 203 (1916). —
(4) -GÖRING. (numera icke i officiellt spr.) mil. jfr -GIVNING. TjReglArm. 1858, 1: 41. UFlott. 1: 63 (1903). Östergren (1927). —
-POST.
2) till 3: (förr) mil. benämning på post särskilt utsatt för konungen, kungliga personer, generalspersoner, regementsofficerare m. fl. ReglInf. 1751, s. 477. Palmstjerna Snapph. 2: 198 (1831). Nordensvan o. Krusenstjerna 1: 277 (1879). —
(1) -SAK.
(3) -SAL. (honnör- 1898—1900. honnörs- 1896 osv.) mil. benämning på festsalen vid vissa regementen. SD 1896, nr 25, s. 8. PT 1900, nr 302 A, s. 2. —
(3) -SALVA, r. l. f. mil. ss. hedersbevisning vid begravning av krigsman avfyrad salva (från 1911 bl. för den som deltagit i krig); jfr GENERAL-SALVA. KrigVAT 1850, s. 6. TjReglArm. 1898, s. 49. Därs. 1916, s. 47. —
(3) -VAKT. mil. vakt bestående av kompani (l. motsv. artilleri- l. kavalleriavdelning) som har att paradera för konungen l. annan kunglig person vid ankomst till förläggningsort o. d. TjReglArm. 1858, 1: 46. 3NF (1928).
Spalt H 1133 band 11, 1932