Publicerad 1932   Lämna synpunkter
HOTA hω3ta2, v.2, l. (alltid i bet. 3) HUTTA hut3a2, v.1, förr äv. HOTTA, v.2 -ade. vbalsbst. -ANDE, HOTNING, sbst.2
Ordformer
(hot- 1650 osv. hott- 1678 (i bet. 1) —1771 (: Hotte-järn). hutt- 1766 (: huttestänger)— 1922 (i bet. 3))
Etymologi
[sv. dial. hota, hutta; i avljudsförhållande till isl. hvata, stinga, stöta, nor. dial. kvæta, stöta (t. ex. med en påle i marken) o. äv. nära besläktat med germ. hvat- i got. hvatjan m. m. (se HOT, sbst.1). Formerna med -tt torde böra uppfattas ss. intensivbildningar; u-vokalen beror på förkortning av ō framför den långa kons. Jfr HOT, sbst.2—3]
1) (†) i förb. hota åt ngn, stöta till ngn. Columbus Ordesk. 62 (1678; uppl. 1908).
2) (numera bl. starkt bygdemålsfärgat) med järnspett l. dyl. göra hål för nedsättande av stör l. påle o. d. i marken; särsk.: göra hål i marken för nedsättande av störarna i en gärdsgård l. av sädeskrakar o. d.; förr äv. övergående i bet.: bygga (”stänga”) gärdsgård; äv. i förb. hota hål o. d. Ther Bonden förr kunde hota, / Harfwa, plöja, wälta, såå. PolitVis. 345 (1650). Sedan (mil-) botten sålunda blifvit tillredd, hotades 3:ne hål i triangel .. och deri nedsattes 3:ne störar. JernkA 1827, s. 137. Afzelius Sag. IX. 1: 38 (1859).
3) (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) fisk. fånga (ål) medelst stötande med ljuster. TIdr. 1881, s. 19. Man skulle förbjuda fiskarna att hutta ål och ta ål med stång på vräkt. Lerbottnen fördärvades naturligtvis. Månsson Rättf. 1: 196 (1916). 2NF 33: 1005 (1922). — jfr ÅL-HUTTNING.
Särsk. förb.: HOTA NED l. NEDER. (†) nedsätta l. sticka ned (trästör o. d., särsk. gärdsgårdsstör) i marken. VetAH 1742, s. 289. Crælius TunaL 301 (1774). jfr NEDHOTA.
Ssgr: A: HOT-STÅNG. (hot- 1725 osv. hote- (hutte-) 1605—1859) (numera bl. starkt bygdemålsfärgat) järnspett avsett att göra hål i marken med för nedsättande av pålar, gärdsgårdsstörar o. d.; förr äv. allmännare: spett l. stång för brytning (av mark l. sten o. d.) l. bändning o. d. GullbgDomb. 18/10 1605. (Arbetarna) måtte gripa til järnstörar, eller här så kallade hotstänger, at dermed arbeta sig igenom (stenmuren). SvMag. 1766, s. 814. EconA 1807, okt. s. 66.
B (†): HOTE-JÄRN. (hotte-) = HOT-STÅNG. VetAH 1771, s. 281. —
-STÅNG, se A.

 

Spalt H 1261 band 11, 1932

Webbansvarig