Publicerad 1932   Lämna synpunkter
HOTTENTOTT hot1entot4, äv. hot3en~tot2, äv. 40~1 (hå`tt’ntå´tt Dalin), m.||ig.; best. -en; pl. -er (Eberhardt AllmH 4: 71 (1781) osv.) ((†) -ar Blanche RikaM 5 (1845), Thackeray Newc. 1: 22 (1875); -or CLivijn (1803) hos Hjärne DagDrabbn. 51 (om hottentottkvinnor)).
Ordformer
(-tot 1781 (: Hottentoter, pl.). -tott 1750 osv. -totte 1765)
Etymologi
[av holl. hottentot, eg. ett öknamn som holländarna gåvo infödingarna på Godahoppsudden, sannol. på grund av dessas för dem besynnerliga språk; jfr Hellquist EtymOrdb. (1921) samt Nyrop OrdLiv. 2: 33 f. (1924)]
individ av en i Sydafrika (söder om Oranjefloden) boende, på ett mycket lågt kulturstadium stående folkstam, sannolikt jämte buschmän m. fl. en rest av Afrikas eljest utdöda urbefolkning. Biberg Linné Oec. 82 (1750). I .. (södra Afrika) har öknen Kalahari länge gifvit skydd åt hottentotterna. Svensén Jord. 430 (1886). Essén Eur. 186 (1926). — särsk. (numera knappast br.) i jämförelser samt bildl., ss. beteckning för en rå l. obildad människa, ”barbar”, ”vilde”. (Djur- o. växtbilderna) äro så prägtige, att den kjänsellösaste Hottentotte kan dragas i admiration och affection för skaparens värck. Linné Bref I. 2: 273 (1765). Vi ha .. en hottentott (för att ej säga en kannibal) i vårt eget hjerta. Topelius Vint. I. 2: 80 (1867, 1880).
Ssgr: A: HOTTENTOTT-BRÖD. bot. benämning på den i Sydafrika växande örten Testudinaria Elephantipes (L’Hérit.) Burch. 2NF (1909). —
-FIKON. (hottentott- 1909 osv. hottentotts- 1845—1848) bot. frukt(en) av den i Sydafrika förekommande växten Mesembryanthemum edule Lin. Wikström ÅrsbVetA 1845—48, s. 402. —
-HARE, se B. —
-HYDDA. —
-HÖVDING. —
-KOJA, r. l. f. —
-KVINNA. (-totts- 1788—1903) Thunberg Resa 1: 202 (1788). —
-STAM. Verd. 1891, s. 154. —
-TE. bot. o. farm. om de till läkemedel använda bladen av vissa i Sydafrika växande arter av växtsläktena Barosma Willd. o. Empleurum Soland. Fries SystBot. 108 (1891). 2NF (1909).
B (mindre br.): HOTTENTOTTS-FIKON, se A. —
-HARE. (hottentott- 1889. hottentotts- 1852—1891) (†) zool. den i Sydafrika levande gnagaren Pedetes caffer (Pall.) Illig., springhare. Dalin (1852). WoJ (1891). —
-KVINNA, se A.
Avledn.: HOTTENTOTSK104, äv. 30~2, äv. 40~1, l. HOTTENTOTTISK1040, äv. 30~20, äv. 40~10, adj. (-totsk 1889 osv. -tottsk 1798—1921. -tottisk 1791 osv.) Ödmann Le Vaillant 2Resa 569 (1798). Cannelin (1921). särsk. (numera knappast br.) till HOTTENTOTT slutet: rå, obildad, ”barbarisk”. Hos oss (dvs. svenskarna), min Herre, är der någonting så calmuckiskt och så hottentottiskt, så argt och så lågt. Thorild 3: 18 (1791). JLRuneberg (1838) i FoU 17: 215. —
HOTTENTOTSKA1040, äv. 30~20, äv. 40~10, l. HOTTENTOTTISKA10400, äv. 30~200, äv. 40~100, i bet. 1 f., i bet. 2 r. l. f.; best. -an; pl. (i bet. 1) -or. (-totska 1788 osv. -tottska 1811—1909. -tottiska 1807 osv.)
1) hottentotsk kvinna. Thunberg Resa 1: 202 (1788).
2) hottentotternas språk. Ridderstad Samv. 2: 264 (1851). Hottentottskans bekanta smack- eller sugljud. Vising Språkskönhet 34 (1897). 3NF 1: 244 (1923).

 

Spalt H 1263 band 11, 1932

Webbansvarig