Publicerad 1932   Lämna synpunkter
HUFF huf4, interj.
Etymologi
[sv. dial. huff; jfr d. huf, nor. (dial.) huff, ävensom HU o. UFF. Jfr Ideforss PrimInterj. 1: 261 ff. (1928)]
1) (i vissa trakter, mindre br.) uttryckande obehag, förskräckelse o. d.: hu, usch. Thomander 3: 353 (1826). Huff, hör på gatan: hvilket buller af springande. Almqvist Ekols. 1: 182 (1847).
2) (†) uttryckande otålighet l. avvisande av betänkligheter l. invändningar (i avsikt att uppmuntra ngn): asch o. d. ”Huff! det skall gå,” utropade Anders. Almqvist Lad. 14 (1840).
3) (†) uttryckande överraskning. Huff, si min själ kom hon icke af hästen. Almqvist Amor. 14 (1822, 1839).

 

Spalt H 1315 band 11, 1932

Webbansvarig