| Publicerad 1932 | Lämna synpunkter |
temperament l. själsläggning som utmärker sig gm benägenhet att uppfatta livsföreteelserna, i sht ofullkomligheterna i livet, på ett sätt som framhäver det löjeväckande o. komiska, men samtidigt präglas av sympati o. förståelse äv. för det bristfälliga o. ringa; i sht förr (framför allt hos nyromantiska förf.) med särskilt betonande av att på sådant sätt uppstår ett skiftande mellan skämt o. allvar (”leende i tårar”, ”sorg i rosenrödt”); äv. estet. om konstform som fått sin prägel av ett dylikt temperament; stundom i allmännare anv. om skämtsamt lynne l. skämtsam framställning i allmänhet, skämtlynne, skämt. Med befriande humor. Han har värklig humor. Folklig humor. (Bellmans) humour förmådde uppfatta den moderna Bacchantismen i dess mest burleska förvirring. Atterbom i Phosph. 1812, s. 53. Humorns båda grundelementer, tragiskt och komiskt, smärta och glädje, kunna med hvarandra ingå de sinsemellan mest olikartade föreningar. Ljunggren Bellm. 7 (1867). (Wiséns umgänge) var .. kryddadt af en torr, godmodig humor. Söderwall i 3SAH 7: 50 (1892). Aldrig märker man (hos Persius) minsta spår till försonande humor eller över huvud taget skämtlynne. Grimberg VärldH 4: 431 (1930). Den förromantiska humorn. Ehnmark SvReal. 284 (1930). jfr: Denna komiska vändning svår att beskrifva som Engelsmännen kalla Humor och Tyskarna Laune. Leopold i SP 1802, nr 59, s. 2. — jfr BOND-, BUS-, FOLK-, GALG-, SITUATIONS-, SOLDAT-, STUDENT-HUMOR m. fl. — särsk. (vard.) i adjektivisk anv., om ngt komiskt l. lustigt, ”skoj”. Om man varit tjugo år .., skulle det kanske ha varit enbart humor. Fridner Söderh. 66 (1929).
-FYLLD, p. adj. Den humorfyllda och känsliga karaktäristiken af hufvudpersonen. Söderhjelm Runebg 2: 174 (1906).
HUMORISM, sbst.2, r. (†) humor. Rapphöna kallas i den Skånska humorismen ett åkdon eller rättare körredskap. Gefion 1832, s. 10. Frey 1847, s. 112. —
HUMORIST, m.||ig. person som har humor; särsk. om författare som utmärker sig gm humor. Humoristen. Bergstedt (1793; titel på en diktsamling); jfr anm. Samtidens störste humorist. Atterbom i Phosph. 1812, s. 52 (om Jean Paul). Dahlgren .. är sedan Bellman dog vår störste, olyckligtvis också vår ende Humorist. Tegnér (WB) 5: 501 (1825). Amerikanska humorister. Nyblom (1874; boktitel). Anm. Titeln på Bergstedts ovan citerade diktsamling svarar icke mot dess innehåll, vilket påpekas i en sannolikt av Kellgren författad recension i SP 1794, nr 131, s. 4, där det i titeln använda ordet erhåller följande förklaring: Et främmande ord, lånadt från Engelskan, som, om vi icke bedraga oss, vil säga den Glättige, Muntre, Skämtsamme. Bergstedt har trol. lånat namnet från ngn engelsk sångsamling. —
HUMORISTIK, r. (†) humor; skämtlynne. Atterbom Minn. 548 (1819). En småstads institutioner, lif och lynne kunde varit ett förträffligt föremål för din ädla, godmodiga humoristik. PJBöklin (1840) i Bremer 1: 359 (riktat till Fredrika Bremer). Eichhorn Stud. 3: 60 (1881). —
HUMORISTISK, adj. till HUMOR, sbst.2, o. HUMORIST: som är begåvad med humor l. vittnar om humor, full av humor; skämtsam, lustig. Humoristisk författare. Situationen var värkligen humoristisk. Polyfem I. 1: 4 (1809). Öfverhufvud taget, har Danmarks komik intet humoristiskt element, utan upptager blott det rent löjliga. Rydqvist i 2SAH 12: 516 (1827). Humoristiska teckningar till ”Strix”. 2NF 37: 864 (1925).
Spalt H 1391 band 11, 1932