| Publicerad 1932 | Lämna synpunkter |
HUMÖR humö4r l. -œ4r, n. ((†) r. l. m. RP 7: 189 (1638), Palmstedt Resedagb. 12 (1778)); best. -et (ss. r. l. m. -en Palmchron SundhSp. 190 (1642)); pl. (jfr 1 b) -er (OxBr. 8: 731 (1647) osv.) l. = (KKD 8: 108 (1706) osv.) (Anm. Ngn gg förekommer i ä. tid fr. pl. humeurs. Runius Dud. 2: 49 (1713)); förr äv. HUMOR, sbst.3, m. l. r. l. n. (m. l. r. OxBr. 6: 352 (c. 1636); n. RP 9: 354 (1642), Därs. 10: 478 (1644)); pl. -er (AOxenstierna 2: 307 (1617), Dens. Bref 4: 472 (1648)).
1) (förhärskande l. tillfälligt) sinnestillstånd; förr i mera vidsträckt bemärkelse om själstillståndet i dess helhet: temperament; numera oftast om den mera känslobetonade delen därav, särskilt med tanke på huru den visar sig i umgänget med medmänniskorna; sinnelag, sinne, lynne. Då han är på l. vid det humöret, är det inte godt att råka ut för honom. Hur är det med humöret i dag? Pigga upp humöret med en glad historia. Hålla humöret uppe (jfr 2 a). OxBr. 6: 352 (c. 1636). Men the som Melancholiske eller kallare äre aff (dvs. till) Humeuren, the tåla myckit för än the Wredhen fatta. Palmchron SundhSp. 190 (1642). Rätt som han är i humeur till, så svarar han dem, stundom snubbar han dom tämlig af. Ekeblad Bref 2: 209 (1660). Ett ärbart ungt Fruntimmer af (dvs. med) gladt humeur och goda seder, önskar få hushålla för en hederlig Ungkarl. DA 1808, nr 19, Bih. s. 3. Friskt humör är bättre än pängar. Landsm. XI. 2: 11 (1896; ordspr.). Far hade haft ett så lustigt humör, att mor och alla barnen ibland höllo på att skratta sig fördärvade åt honom. Lagerlöf Holg. 2: 332 (1907). — jfr DRINKAR(E)-, FEST-, FLICK-, KARNEVALS-, LEK-, MISS-, MORGON-, OPERETT-, POJK-, PÄRL-, SÖNDAGS-HUMÖR m. fl. — särsk.
a) i vissa uttr. i förb. med adj.-attribut, t. ex.: vara vid l. på l. i godt, briljant, dåligt (förr äv. elakt) humör, bliva på, äv. i godt humör, bringa l. försätta ngn på l. i godt humör, hålla ngn vid l. i godt humör, visa dåligt humör (för ngt). Derföre måge I tillsee, att I holla H. M:tt i gott humor, till dess hon har stadgat sigh och alle Ständers privilegia äre försäkrade. RP 9: 354 (1642). HSH 6: 103 (1658). Det är oss kärt, at Herren är ved så godt Humeur i dag, at han behagar skiämta. Lagerström Jeppe 30 (1735). Hon kom i det mest strålande humör. Hedberg Torpa 46 (1888). Aho Spånor 1: 48 (1891). ENervander (1892) hos Cygnæus 11: 57. Han skulle ha blivit i dåligt humör, om han inte hade fått fortsätta. Lagerlöf Saga 192 (1908). Hon var på dåligt humör och skulle lifva upp sig med en kaffeskvätt. Engström Kryss 20 (1912).
b) i pl., numera i sht om flera personers sinnestillstånd, äv. (i sht förr) om skiftande sinnestillstånd hos samma person o. övergående i bet.: nycker, ”ryck”. Eliest gifver och tijden månge förändringar i personer och humorer. AOxenstierna 2: 307 (1617). Han har sina ryck och sina humörer. Hagberg Shaksp. 4: 26 (1848). Humörerna .. stego någon liten grad redan av första göken. Larsson Hemmab. 129 (1916). Ni (män) klär era nycker och humörer och passioner i siffror och så ska vi (kvinnor) niga för er saklighet. Siwertz Varuh. 76 (1926). — särsk. (numera knappast br.) konkretare om personerna själva. AOxenstierna Bref 4: 19 (1642). Månge bizarre humeurer, at iag med förlof må säija finnehufwun, (kunde gm framförande av franska komedier) sijne feel erkänna, ock sielfwe åt dem lee. SColumbus (1679) hos Klemming DramLitt. 57. Derföre är hon sökt och älskad af alt slags folk, alla slags humeurer. Posten 1768, s. 304.
c) i fråga om ngns benägenhet för ngt; numera bl. med inf., förr äv. med av prep. styrt sbst. Jag var inte i humör att prata med honom. Hon hade alltidh förnummidh hoos Hennes M:tt vår unga Drottning en godh natur och humeur till hörsamheet i alla godha förmaningar. OxBr. 10: 138 (1639). Egentligen är det mest i mitt humör att spela tyrann. Hagberg Shaksp. 1: 14 (1847).
d) i bildl. anv. I dag hade brisen friskare humör. GHT 1896, nr 169, s. 2. Vintern hade ömsat humör för vart ny och nedan. Månsson Rättf. 1: 194 (1916).
2) i pregnant anv.
a) om godt humör, godt lynne; äv.: (god) disposition. Vara i l. vid humör. Hålla (förr äv. göra) ngn vid l. i humör. Behålla sitt humör, förr äv. bliva i humör. Bringa ngn ur humör. Vara ur humör. Förlora, tappa, mista humöret. Gustaf II Adolf 540 (1629). Står du der och tiurar? Bengt. Kära Herre! jag är intet vid humeur i dag. Envallsson Njugg 14 (1784). Då jag hörde honom, spelade han affekteradt, men han var ej heller i humör, som han själf sade. Geijer (1804) i MoB 7: 36. Bremer Pres. 135 (1834). Bara utsikten på dessa supéer gör mig ur humör. AGeijer (1847) i Solnedg. 4: 100. En dag .. var patronen av någon anledning ur humör, ordknapp och vresig. Cederschiöld Ordlek. 233 (1902, 1910). Visst sökte frun hålla sin pensionär vid humör genom att, då hon bakade till jul, skicka in julbröd och tårtor. Vasenius Top. 1: 427 (1912).
b) om förargad l. irriterad sinnesstämning, förargelse, irritation; numera föga br. utom i uttr. taga, fatta, visa humör, bli resp. visa sig förargad l. ond. Hans Maj:t befalte med humeur, at (osv.). GJEhrensvärd Dagb. 1: 326 (1779). Jag tror att min Herr Bror tagit humör öfver mitt raljeri i anledning af Furstinnan Metternich. Tegnér (WB) 4: 429 (1824). Lika älskvärd och treflig äkta man, som professorn visade sig, då han var vid godt lynne, lika otreflig var han, då ”humöret kom på”. Wahlenberg Tolf 138 (1893). — särsk. (†) i uttr. (säga l. göra ngt) av humör mot ngt l. med humör. Af humeur emot denna Regeringen (dvs. K. XI:s förmyndarregering), grepo sedan Ofrälse stonden .. till radicala medlet Souvrainitetens införande. HSH 9: 137 (c. 1750). Allt detta sade Grefven med mycket humeur, steg upp och gick sin väg. Knorring Ståndsp. 2: 164 (1838). Wingård Minn. 1: 45 (1846).
c) (i sht vard.) om livlig sinnesstämning som utmärker sig gm käckhet o. beslutsamhet, friskt humör, ”temperament”. Det är humör på honom. Farmor applåderade (prologen), så att det smällde. ”Det der var det ju humör i”, sade hon. Hallström GHist. 105 (1895). Engström Kryss 56 (1912).
d) (†) välvilligt sinnelag, välvilja. Vij hafva betalt för H. Maij:tt 20,000 rijkzdaler, att der med kunna vinna H. Maij:ttz humeur och gemöte. RP 8: 441 (1641).
(2 b) -UTBROTT~02. (Han) hjälper henne undan mannens humörutbrott. Söderhjelm Tavaststj. 187 (1900).
Spalt H 1394 band 11, 1932