Publicerad 1932 Lämna synpunkter HYPOTEKARIE hyp1oteka4rie l. -åt- l. -ωt-, äv. 100302, m.||(ig.); best. -en; pl. -er. Etymologi [jfr t. hypothekar, eng. hypothecary, fr. hypothécaire; av lat. hypothecarius (se HYPOTEKARISK)] (i fackspr., föga br.) till HYPOTEK 1: hypoteksinnehavare. 2RA 3: 588 (1734). Ekbohrn (1904). Spalt H 1659 band 12, 1932 Webbansvarigadmin_saob@svenskaakademien.se
