| Publicerad 1932 | Lämna synpunkter |
HÅVA hå3va2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING (se avledn.).
upptaga l. fånga (ngt, i sht fisk) med l. i håv; äv. i absolut anv.; äv. i uttr. håva efter ngt: göra rörelser med håv i syfte att fånga l. upptaga ngt; äv. (vard.) mer l. mindre oeg. o. bildl.; stundom: gripa (efter). Lucidor (SVS) 145 (1671). En lika sådan (dvs. en ”pedant”) stod och håfvade i luften med et fint nät, i tanka at fånga Vacuum. Dalin Arg. 1: 140 (1733, 1754). Jag håfvade flugor på väggarna och mygg i fenstren. Knorring Illus. 8 (1836). ”Nå, gossar! Nu ska ni håva guld,” skämtade han (dvs. en kortspelande rallare). Didring Malm 1: 201 (1914). Om den krokade fisken är liten, bör den .. utan vidare omständigheter hämtas hem och håvas. Hammarström Sportfiske 102 (1925). För min del håvar jag vanligen med höger hand (vid fiske). Därs. 106. Han håvade efter henne och fick tag i hennes ena handled. Carlsson Dagsv. 20 (1927). Med stora kassar håvades sillen .. ombord i uppköparnas båt. TurÅ 1930, s. 219.
1) bringa upp i båt l. i land medelst håv; i sht (vard.) i oeg. l. bildl. anv. Skynda dig ner till stranden och håfva in Ekedalsbåten (som tycks komma drivande). Wieselgren ÖBord 33 (1882). ”Fall!” kommenderade lotsen. Och strax därpå håfvade han in bytet (dvs. två skjutna ejdrar). Strindberg Fagerv. 36 (1902). Bergman Mark. 11 (1919).
2) (vard.) i överförd anv., med avs. på pängar, vinst o. d.: insamla, taga in; stundom med anslutning till HÅV, sbst.3 2. Lundegård Tannh. 2: 66 (1895). (Flickan som talar om sina framtidsdrömmar säger till modern:) Jag spelar och du håfvar in pengarna. Bergman Dröm. 20 (1904). (Badhusdirektören) satt själf och håfvade in 25-öringarna i dag. Öberg Makt. 2: 99 (1906). Sköld, som hållit banken, håvade in trehundrasextio kronor på affären. Didring Malm 1: 199 (1914). SvD(A) 1930, nr 311, s. 14. —
HÅVA TILL SIG10 4 0. (vard., mindre br.) bildl.: håva åt sig. Strindberg SvÖ 1: 255 (1882). Hvarför håfvar du till dig min ripa? Schröder MinnSkog. 158 (1888). —
HÅVA UPP10 4 l. OPP4. upphämta l. fånga (ngt) med håv; äv. (vard.) i bildl. l. oeg. anv.: taga upp, ”hala” upp. Læstadius 1Journ. 331 (1831). Flickan / se’n håfvade upp ur fickan / en flaska, som hittills hon gömt. Karlfeldt Vildm. 34 (1895). (Sillen) kunde håvas upp ur djupet av vaden. Lagerlöf Holg. 2: 439 (1907). Huru de fordom .. kunnat med blotta händerna håva upp fisk. Fennia XLIX. 4: 205 (1929). jfr UPPHÅVA. —
HÅVA ÅT SIG10 4 0. (vard.) bildl.: taga för sig liksom med en håv; ”hugga” för sig, rafsa l. kapa åt sig, rycka till sig. (Han) skall håfva åt sig af denna verldens goda. SöndN 1862, nr 11, s. 2. Så håvade hon åt sig ännu en näve kakor och försvann med sitt rov. Lindqvist Herr. 293 (1917).
Spalt H 1863 band 12, 1932