| Publicerad 1932 | Lämna synpunkter |
HÄNRYCKA hä3n~ryk2a, v. -er, -te, -t, -t; se för övr. RYCKA. vbalsbst. -ANDE, -ELSE (föga br., Bremer Brev 3: 94 (1848; i bet. 3), Böttiger i 2SAH 50: 393 (1874; i bet. 3), Olsson KvinnNåd. 9 (1919; i bet. 3)), -NING (se avledn.).
1) (†) rycka l. föra (ngn) bort ngnstädes; anträffat bl. i bildl. anv., om åtrå: driva (ngn till ngt). Hänrycks du af vådelig åtrå / Till det förmätna värf, två gånger att Tartarus skåda. Adlerbeth Æn. 140 (1811).
2) (†) rycka l. föra (ngn) bort; anträffat bl. i mer l. mindre bildl. l. i överförd anv. Wulf Köppen 1: 588 (1799). Från blåa rymden hänryckt sväfvar Anden / På ljumma vingar kring de kulna landen. Stagnelius (SVS) 2: 308 (1821). Fru O. tycktes vara ännu mer än i går, hänryckt från den kroppsliga verlden. JournMagn. 1: 321 (1821). Stundom hänrycker honom (dvs. Beethoven) snillets ingifvelse utöfver de gränser, bortom hvilka tonsättare af lägre ordning aktningsfullt pläga stanna. Oscar II IV. 1: 109 (1870, 1890). — särsk. om sjukdom, döden o. d.: rycka bort från livet. Hoffmann Förnöjs. 518 (1752). Cäsar, som blef hänryckt genom en hastig och ej förutsedd död. 1Saml. 3: 336 (1773). VetAH 1805, s. 202.
3) försätta (ngn) i extatiskt tillstånd; numera bl. ngn gg arkaiserande i p. pf. Lind (1738; under entzucken). I Delphe, där Apollo hänrycker Pythia. Nordenflycht (SVS) 3: 129 (1759). (Birgitta) blef .. under sin vanliga andakt aldeles hänrykt. Lagerbring 1Hist. 3: 638 (1776). Johannes .. var hänryckt i andanom och förnam de himmelska syner, som i Uppenbarelseboken äro beskrifne. Melin Pred. 3: 148 (1852). — särsk. (†) i p. pf. ss. adj. i överförd anv.: extatisk. Zelica af bekymmer var så tryckt, / att hennes hjerna slutligt blef förryckt, / .. hon sjöng till lutan .. / .. en hänryckt sång. Arnell Moore 1: 15 (1829).
4) (i sht i vitter stil) fylla med entusiasm l. hänförelse, hänföra, betaga, bedåra, tjusa; numera oftast i p. pr. l. p. pf. ss. adj. (se a o. b); förr äv. med bestämning inledd av prep. till, dels: elda l. driva l. förleda till ngt, dels: fylla ngn med entusiasm för ngt. En .. själ, .. hvars segrande vältalighet, fängslande alla hjertan, dem hon hänryckte till sitt föremål, lemnade långt efter sig alla svaghetens .. invändningar. GLOxenstierna i 1SAH 3: 259 (1790, 1802). LBÄ 23—24: 69 (1799). Den närvarande känslan hänrycker till brottet. Därs. 36—38: 23 (1800). Hennes toner hänryckte alla. Östergren (1928). — särsk.
a) i p. pr. ss. adj.: betagande, intagande; eldande, entusiasmerande, lyftande. En hänryckande vältalighet. Hasselroth Campe 5 (1794). Det mest hänryckande föremål, på hvilket ett menskligt öga kan hvila — en yngling i blomman af alla naturens och förnuftets krafter. Geijer I. 5: 48 (1810). En hänryckande utsigt. Meurman (1846).
b) i p. pf. ss. adj.: uppfylld av entusiasm l. hänförelse, hänförd, gripen, betagen; ofta i överförd anv. om blick, skildring o. d., ngn gg dans o. d. Weise 2: 3 (1771). Unga slafvinnor, / Sköna, .. / .. i hänryckt, lockande dans. Stagnelius (SVS) 3: 67 (1817). De förste upptäckarnes hänryckta skildringar läto verlden tro, att man .. funnit de lycksaliges öar. Svensén Jord. 576 (1887). — särsk. (†) dels i uttr. hänryckt för ngt, med entusiasm strävande l. nitälskande för ngt, entusiastisk för, dels i uttr. hänryckt i ngt, intagen av l. betagen l. förtjust i ngt. Hänryckt för allt godt och skönt, samt närmast för poesi och musik. Atterbom Minnest. 2: 279 (1842). Ni säkert hänryckt är i något dikt-verk / Som ni till Timon dedicera skall? Hagberg Shaksp. 7: 4 (1849).
1) (numera i sht i högre stil) till 3: extatiskt själstillstånd, extas; förr äv. i pl., om olika fall l. utbrott av extas. Lind (1749; under verzuckung). At .. slika .. hänryckningar, syner och mångahanda läten (hos de väckta) .. voro falska bättringsteckn. ELencqvist (c. 1778) i FinKyrkohSP 5: 162. Visioner och hänryckningar, som man fordom trodde tillhöra endast Propheten eller Skalden. Tegnér (WB) 3: 152 (1817). Pingst, hänryckningens dag, var inne. Därs. 108 (1820). Medan man nu tillredde maten, föll han i hänryckning. Han såg himmelen öppen. Apg. 10: 10 (Bib. 1917). särsk. (†) i överförd anv., i pl., om rörelser förbundna med l. vittnande om hänryckning. Des (dvs. kärlekens) gång är flygt, des röst är rop, des rörelser hänryckningar. Kellgren 3: 263 (c. 1780). Envallsson OförtMöt. 73 (1786).
2) (i sht i vitter stil) till 4: hänförelse (se d. o. 2), förtjusning, gripenhe betagenhet, entusiasm. Bergklint MSam. 2: 309 (1792). Med obeskriflig hänryckning såg jag då framför mig .. den Majestätiska Nigerfloden. Ödmann MPark 202 (1800). Ekman Jakob 76 (1822). Nationalkänslan och hänryckningen för kriget .. hos ett folk. KrigVAH 1882, s. 5. särsk. (tillf.) i pl., om olika utbrott av hänförelse. O! min Själs Himmel! i hvilken alla jordens små hänryckningar af väl och ve försvinna. Thorild 1: 101 (1785). Leopold 3: 415 (1816).
Spalt H 2042 band 12, 1932