| Publicerad 1932 | Lämna synpunkter |
HÄNSYN hä3n~sy2n, r. l. f. (Atterbom Minnest. 2: 30 (1840), LoW (1911)) l. (föga br.) n. (SkandGazette 1862, s. 211, NutMusL 1921, s. 52); best. -en, vard. (utom i södra Sv.) äv. =, ss. n. -et; pl. = (Ljunggren Bellm. 100 (1867) osv.) ((†) -er Samtiden 1873, s. 15 (: Nyttighetshänsyner), Rudin. 2Evigh. 2: 376 (1889)). Anm. Hos Dalin (1852) o Sundén (1885) uppgives, att pl. saknas.
1) eg. om det förhållande att man har sin uppmärksamhet l. tanke riktad på ngt; numera i sht i inskränktare anv., om det förhållande att man under värksamhet l. tänkande låter beaktandet av ett l. flera förhållanden öva inflytande på värksamheten l. tänkandet; äv. om förhållande som är föremål för l. föranleder dylikt beaktande. Sanningsenlig och frispråkig utan alla hänsyn. Vara något utförlig av hänsyn till läsarnas nivå. Politiska, personliga hänsyn. Ett käckt förakt för de hänsyn, som vanligen bestämma menniskornas handlingar och uppförande. Ljunggren Bellm. 100 (1867). Dessa mångfaldiga hänsyn, som sympati och släktskap medföra. Strindberg Hafsb. 170 (1890). Frågan, när han skall sluta (skolan), afgöres helt och hållet af utanför skolan liggande hänsyn. SvTidskr. 1894, s. 522. Låga hänsyn bundo oss aldrig. Hallström Erot. 106 (1908). Hänsynet till produktionen (kräver) .. framdragande af ledande krafter. Thyrén SvPol. 46 (1911). — jfr ANSTÄNDIGHETS-, BEKVÄMLIGHETS-, BI-, BILLIGHETS-, FAMILJE-, FÖRSIKTIGHETS-, LÄMPLIGHETS-, PARTI-, SIDO-HÄNSYN m. fl. — särsk.
a) i uttr. taga (erforderlig o. d.) hänsyn till ngt l. ngn, fästa (erforderligt o. d.) avseende vid ngt l. ngn, bry sig om ngt l. ngn, beakta ngt, fästa sig vid ngt, rätta sig efter ngt; stundom utan adverbial, då ur sammanhanget l. situationen framgår, vid vem l. vad avseende fästes. Vi taga allt det hänsyn, som saken förtjenar. SkandGazette 1862, s. 211. Efter riksdagens slut behöfde han (dvs. G. III) ej längre taga hänsyn till ständerna, hvilka han ej på länge tänkte återse. Odhner i 3SAH 6: 157 (1891). Vi, stackars fruntimmer, som ju alltid måste taga vissa hänsyn till vårt yttre. Edgren ESkr. 1: 164 (1892). Hans omgivning måste taga betydlig hänsyn till hans vanor och tycken. Bergman JoH 92 (1926).
b) i uttr. med särskild l. all l. skyldig o. d. hänsyn till, med särskilt l. allt l. tillbörligt o. d. beaktande av; äv. i uttr. utan hänsyn till, förr äv. på, utan beaktande av, utan att fästa avseende vid. Frågan måste avgöras utan hänsyn till de lokala intressena. SvLittFT 1838, sp. 490. (Statsrådets) rekrytering (har) alltid skett på mitt initiativ, naturligtvis med skyldig hänsyn till konungs och kollegers önskningar. De Geer Minn. 1: 194 (1892). LD 1907, nr 45, s. 2.
c) i sht i fråga om person, övergående dels i bet.: undseende, försyn, grannlagenhet, dels i bet.: hövlig uppmärksamhet, aktning, respekt. Av hänsyn för hans ålderdom. Visa ngn (skyldig) hänsyn. Regeringen vacklade mellan en öfverdrifven hänsyn och en öfverdrifven hänsynslöshet. Lundegård Stormf. 51 (1893). En värdinna, som .. måste behandlas med all den hänsyn, en kvinna kan göra anspråk på. Cavallin Kipling Emir. 64 (1898). Vi kringgå våra egna svagheter med samma respektfulla hänsyn som andras. Kjellén NatSaml. 87 (1902, 1906). Att Sverige .. bör .. behandlas med all sedvanlig internationell hänsyn. NDAVL 1910, nr 34, s. 1.
d) i uttr. med (förr äv. i) hänsyn till (förr äv. på), med beaktande av, i betraktande av, på grund av, med anledning av. Då mången, i hänsyn till svårigheten .., torde skygga tillbaka för ett besök. Bergman GotlVisby 28 (1858). Om man ej så ofta, med hänsyn till afståndet och kommunikationernas bristfällighet, personligen reste dit (dvs. till Rom). Vising FrSprEngl. 1: 12 (1900).
2) hänseende (se d. o. 3), avseende; numera bl. i uttr. med (förr äv. i) hänsyn till (förr äv. på), beträffande, med avseende på, då det gäller l. är fråga om, vad beträffar. Atterbom PhilH 434 (1835). Hans ypperliga, i estetisk hänsyn rika .. boksamling. Dens. Minnest. 2: 248 (1849). Oden är ofta nyckfull och oberäknelig med hänsyn på förlänandet af seger eller död. Wisén Oden 53 (1873). Med hänsyn till ljud, böjningar och satsbyggnad finnas olikheter (mellan G. II A:s språk o. nysvenskan). KristendVTid 1909, s. 155. Fornv. 1927, s. 11.
-FULL. som vid handlande l. tänkande visar l. ådagalägger hänsyn; undseende, försynt, grannlaga, taktfull, äv. i överförd anv. om yttrande o. d. Lugn och hänsynsfull, ville han gerna på öfverenskommelsens väg afgöra tvistefrågor. NF 6: 556 (1882). I de mest hänsynsfulla och försonliga ordalag. Forssell i 3SAH 3: 336 (1888). Lika utsökt hänsynsfull och älskvärd, som han själf var i sitt bemötande af andra, lika mycket takt och finkänslighet fordrade han tillbaka. JVising (1904) i MinnestGbgVS 1904—07, s. 24.
Avledn.: hänsynsfullhet, r. l. f. —
-LÖS. som är fri från l. obunden av l. icke hålles tillbaka l. dämpas av (tillbörlig) hänsyn; ofta (i sht om person) i inskränktare anv.: som icke tar hänsyn till andras rättigheter l. känslor, som är fri från skrupler; utan hänsyn, brutal, oförsynt, skoningslös, obarmhärtig. En grym och hänsynslös hånare. Han fick röna en hänsynslös behandling. Sturzen-Becker Vändp. 105 (1855). Hänsynslöst jagades .. hertigen af Oldenburg .. från sitt rike. Tegnér Armfelt 3: 300 (1887). Sin mening lade .. (Armfelt) i dagen med hänsynslös öppenhet, ej skonande andras känslor och fördomar. Därs. 454. I konkurrensen är det ofta den hänsynslösaste som afgår med seger. EkonS 1: 383 (1893). Blott i en hänsynslös asketism ligger räddningen. Sylwan (o. Bing) 1: 6 (1910; i fråga om medeltida kristen världsåskådning). (I sina egna brev) har .. (Cicero) avslöjat sig själv uppriktigare, mera hänsynslöst än någon annan forntida människa. Grimberg VärldH 4: 211 (1930). Balzac var en hänsynslös arrivist. FBöök i Bonnier LittH 4: 175 (1930). särsk. (vard. i vissa kretsar) ss. adv. med bl. förstärkande bet. Hennes klänning är hänsynslöst vacker. Vallentin Shaw ManVet. 238 (1907). Östergren (1928; angivet ss. litet vard. o. förekommande ibland).
Avledn.: hänsynslöshet, r. l. f. AB 1857, nr 76, s. 2. England begagnade sin öfvermakt på sjön med vanlig hänsynslöshet. Odhner i 3SAH 6: 168 (1891). Bergman LBrenn. 124 (1928). —
Spalt H 2049 band 12, 1932