härk | SAOB

Publicerad 1932

HÄRK hær4k, m. l. r.; best. -en; pl. -ar.

Ordformer

(herk Düben, Didring Malm 1: 95 (1914). härk BygdFolk 30 (1927), TurÅ 1929, s. 115)

Etymologi

[av lappska hierke]

(i norra Sv.) kastrerad rentjur, renoxe (ofta använd ss. bär- l. körren). Düben Lappl. 71 (1873). Lasse spände för sin härk själv. Wiklund NomadskLb. 1: 67 (1917).

Spalt H 2109 band 12, 1932

Webbansvarig