Publicerad 1932   Lämna synpunkter
HÄSA hä3sa2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING.
Ordformer
(häsa 1831—1883. hösa 1856 (trol. tryckfel))
Etymologi
[avledn. till HÄS, sbst.1 (se HAS, sbst.1)]
(förr) jäg. nedbringa en livlig rapphönshunds språnglust gm att linda ullgarn i flera varv omkring hundens ena bakben tätt ovanför hasleden. Rabbén Miercke 45 (1831). Dens. MierckK 44 (1856: hösa; uppl. 1883: häsa).

 

Spalt H 2147 band 12, 1932

Webbansvarig