Publicerad 1932   Lämna synpunkter
HÄVELTUNNA, r. l. f.
Ordformer
(hävle-)
Etymologi
[av t. häfel, betningsmedel för järnbläck, liksom t. haifel (se HAJFEL, sbst.2), biform till mht. hefel, jäst, drägg m. m., till t. heben (jfr HÄVA 1 c), o. TUNNA]
(†) metall. tunna i vilken järnplåtar betades i en surnad välling av gröpat malt l. gröpad råg. Rinman Jernförädl. 130 (1772). Dens. 1: 222 (1788).

 

Spalt H 2209 band 12, 1932

Webbansvarig