Publicerad 1932   Lämna synpunkter
-HÖRNING ~hœ2rniŋ, m. l. r.; best. -en; pl. -ar.
Ordformer
(-horning 1541 (: eenhorning). -hörning 1541 (: Eenhörning) osv.)
Etymologi
[fsv. -hyrninger, motsv. (ä.) d. -h(j)ørning o. isl. -hyrningr; delvis efter mnt. -hornink; avledn. till HORN]
ss. senare ssgsled i benämningar på djur med (visst antal l. på visst sätt beskaffade) horn (se d. o. 1); jfr EN-, NOS-HÖRNING m. fl.

 

Spalt H 2393 band 12, 1932

Webbansvarig