Publicerad 1932   Lämna synpunkter
HÖSENFLÖS hø3sen~flø2s HÖS OCH PLÖS hø4s o plø4s l. hø4s å plø4s l. ÖSAPÖSA ø3sa~pø2sa.
Ordformer
(hösenflös c. 1880. hös och plös 1883. ösapösa c. 1880)
Etymologi
[hös(-) o. ösa- höra säkerl. till ÖSA (HÖSA, v.2) i bet.: slösa (jfr GÖS, sbst.2 1), medan -flös, -plös o. -pösa äro rimbildningar]
(i vissa trakter, bygdemålsfärgat) om lättsinnigt slösande; jfr HÄRPENSNÄRP o. HÖRPET OCH SNÖRPET. Antingen hösenflös eller härpensnärp. Granlund Ordspr. (c. 1880). Strindberg SvÖ 2: 137 (1883).
Avledn.: HÖSOMFLÖSANDE, n. (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) Det svenska hösomflösandet med de allmänna medlen. GT 1924, nr 159, s. 2.

 

Spalt H 2399 band 12, 1932

Webbansvarig