| Publicerad 1933 | Lämna synpunkter |
IDEALISK i1dea4lisk l. id1-, adj.; adv. -T.
1) (numera föga br.) filos. = IDEAL I 1. Emedan Tid här .. är idealisk. Höijer 1: 63 (1796). (Poesien i vidsträckt mening) är förmågan att sinligt uttrycka det idealiska. Geijer I. 5: 57 (1810). Leopold 4: 246 (c. 1820). — i numera obrukliga anv. Guds ord är icke .. den idealiska kunskapen och tänckebilder om gudommeliga ting, som menniskioförnufft vid bibelens läsande och åhörande sammanletar och sig föreställer. SRosén (c. 1736) i KyrkohÅ 1910, MoA. s. 3. särsk. i fråga om filosofiskt system, = IDEALISTISK 1. Fichte utbildade sitt idealiska system i en sådan riktning att han fick uppbära beskyllningar för ateism. Samtiden 1871, s. 649.
2) = IDEAL I 2. Det gifves .. 2:ne slags æsthetiska bilder; de blott individuella, och de idealiska. ConvLex. 6: 219 (1832). Idealiskt skogslandskap. FinBiogrHb. 965 (1898; om målning). 2Saml. 39: 159 (1918).
3) = IDEAL I 3. Så länge en nation kan bibehålla sin energie och utan svärmeri uplyfta sig til den högre idealiska verlden, löper hon ingen fara under konsternas och luxens framsteg. Höijer 1: 174 (1796). Agardh BlSkr. 1: 146 (1857). Den tanken är icke heller Kant främmande, att samvetet såsom människans högre natur måste tänkas såsom en slags idealisk person. SvTeolKv. 1928, s. 116; jfr 1.
4) i sitt slag fulländad; fullkomlig; som kan tjäna till mönster l. förebild, mönstergill; jfr IDEAL I 4. En idealisk äkta man. Hasselroth Campe 32 (1794). (Violinvirtuosens) spel var högst idealiskt. Euterpe 1: 9 (1823). Det idealiska bärgningsväder, som under de två senaste veckorna varit rådande. SvD(A) 1930, nr 239, s. 5. — (vard.) mer l. mindre emfatiskt om ngt dåligt l. klandervärdt o. d.: ”utsökt”, ”raffinerad”. Den mest idealiska fräckhet. Hedenstierna Jönsson 123 (1894).
5) (i sht i vetenskapligt fackspr., föga br.) = IDEELL 5; äv.: som är en bl. tanke- l. fantasiprodukt. SvLitTidn. 1820, Bih. sp. 134. ”Anton Wall” (en idealisk person, förekommande i ett skådespel). SvLittFT 1834, sp. 299. När ett verbum skrifves med uncialer, betyder det enligt ett allmänt vedertaget grammatiskt bruk, att denna form icke finnes till, men antages såsom ett idealiskt thema, för att derur utbilda vissa andra former. Därs. 1837, Bih. sp. 19. Palmblad Fornk. 1: 47 (1843).
6) (föga br.) inbillad; självskapad; värklighetsfrämmande. Jag skulle bli en svärmare, hvars blick sökte ett tomt synmål i en idealisk verld (om jag icke komme ut bland främmande människor). Geijer I. 1: XIV (1802). Summan af de .. på erfarenhet grundade insigter, dem hvarje .. man .. insamlar, sätter honom i stånd att rätta obestämda ideer, att återvända från idealiska griller. Rademine Knigge 2: 20 (1804). Schück (1854).
7) (numera föga br.) idealistisk (se d. o. 3). Ni skall hafva svårt att finna en man med så idealiskt sinne, som min vördnadsvärde fader Hugo. Almqvist JK 29 (1835). 1830-talet, med dess starka idealiska rigtning och dock vaknande realistiska behof. Lysander Almqvist 290 (1878). Den som inom literaturen har producerat det utmärktaste i idealisk rigtning. ANobel (1895) i GrundstagdNobelstift. 3 (rättat efter hskr.).
Spalt I 71 band 12, 1933