| Publicerad 1933 | Lämna synpunkter |
ILIG i3lig2, adj.1; adv. -T.
1) (numera knappast br. utom i Finl.) om väder: byig, kännetecknad av växlande, häftiga vindar (”kastvindar”) o. d.; om vind: som växlar riktning o. styrkegrad, som kommer ”stötvis” o. genomträngande o. d. Icke longt effter, stack sigh vp emoot them itt ijligt wädher, som kallas Nordoost. Apg. 27: 14 (Bib. 1541; NT 1526: ijlinga wädher; Luther: eyn winds brautt). Stiernhielm Parn. 3: 1 (1651, 1668). Stark ilig blåst. FoU 15: 233 (1785). Det blåser iligt. Dalin (1852). jfr Bergroth FinlSv. 331 (1917). — särsk. (†) bildl. i uttr. iligt sinne, ombytligt sinne. Nordforss (1805). Lindfors (1815).
2) (†) om frossa, feber o. d.: hastigt påkommande (o. periodvis återkommande?). En ijligh Frossa eller Heta, medh Skälffwande och Bäffwande. L. Paulinus Gothus Pest. 40 b (1623).
Spalt I 165 band 12, 1933