Publicerad 1933 | Lämna synpunkter |
IMPLOSIV im4plω~si1v, äv. -plo~ l. -plå~, l. 30~2, l. 104, adj.; adv. -T.
språkv. om språkljud: som uppstår vid talorganens sammanslutning i o. för bildande av ett klusilt ljud (en explosiva). NF (1883). S. k. implosiva ljud, bildade vid och genom kontaktens .. tillvägabringande, äro svårligen möjliga att med blotta örat uppfatta. Noreen VS 1: 368 (1905).
Spalt I 244 band 12, 1933