Publicerad 1933   Lämna synpunkter
IN- in- l. in1-, stundom in3~ resp. in4~, resp. (framför följande g- l. k-ljud) iŋ- osv., prefix2.
Ordformer
(med avs. på formerna il-, im- o. ir- jfr under IN-, prefix1)
Etymologi
[jfr d., holl., t., eng., fr., it., sp. osv. in-; av lat. in-, motsv. grek. ἀ-, ἀν– (se AFASI, AGNOSTIKER, ANARKI, ATEIST m. fl.), find. a-, an-, armen. an-, fir. an-, in-, germ. un- (se O-), av ieur. n, svagtonsform till ne, icke (se NEJ). — Flertalet med detta prefix sammansatta ord i sv. gå tillbaka till lat. (resp. senlat. o. mlat.) l. till de romanska språken; äv. i de germanska kulturspråken har prefixet emellertid blivit i viss mån produktivt för nybildning till lat. l. romanska grundord, o. äv. i sv. förekomma några få bildningar som icke äro uppvisade från andra spr.]
negerande prefix: icke-, o-.
1) med senare ssgsled bestående av ett adj. (resp. adv.) l. particip l. av adj. l. particip avledt sbst.
a) i ord som härstamma från lat. (resp. senlat. l. mlat.), i några fall närmast över fr., ngn gg över it. l. sp., t. ex.: ILLEGITIM, ILLIBERAL, ILLITTERAT, IMMATERIELL, IMMOBIL, IMMODEST, IMMUTABEL, IMPATIENS, IMPATIENT, IMPERFEKT(UM), IMPOSSIBEL, IMPOTENS, IMPOTENT, INAKTIV, INDIFFERENS, INDIFFERENT, INDIREKT, INDIREKTE, INFANT, INFINIT, INHUMAN, INHUMANITET, INKAPABEL, INKIETT, INKIETYD, INKOGNITO, INOPPORTUN, INSEPARABEL, INSOCIAL, INSOLENS, INSOLENT, INTAKT, INTOLERABEL, INTOLERANS, INTOLERANT, INVALID, IRRATIONELL, IRRELIGIÖS m. fl.
b) i ord som äro uppvisade först i de moderna spr. (i några fall bl. i sv.), ofta av internationellt facklig karaktär, t. ex.: ILLIKVID, ILLITTERÄR, ILLOJAL, IMMORALISK, IMMORALISM, IMMORALITET, IMPONDERABEL, IMPOPULÄR, IMPRODUKTIV, INACCEPTABEL, INADEKVAT, INALIENABEL, INAPPELLABEL, INDEPENDENS, INDEPENDENT, INDETERMINISM, INDETERMINIST, INHOMOGEN, INHONETT, INKAPACITET, INKOMMENSURABEL, INKURANT, INSOLVENS, INSOLVENT, INTRANSIGENT, INTRANSITIV, IRREDENTA, IRREFLEXIV, IRREGULJÄR, IRRELEVANT m. fl.
2) i adj. l. till sådant hörande sbst. vars senare ssgsled först i den ifrågavarande ssgn bildats ss. adj. av ett substantiviskt grundord, t. ex. IMBECILL, IMMUN, INDEMNITET, INJURIE.
3) med senare ssgsled bestående av ett verb l. vbalsbst.
a) från lat. (resp. senlat. l. mlat.) härstammande ord, t. ex.: IMMODERATION, IMPROBERA, INADVERTENS, INDIGESTION, INDIGNATION, INDIGNERAS m. fl.
b) i ord av yngre urspr., t. ex. INAKTION, INDIFFERENTIERA.

 

Spalt I 275 band 12, 1933

Webbansvarig