Publicerad 1933   Lämna synpunkter
INBILSK in3~bil2sk, adj. -are. adv. -T.
Ordformer
(-bildsk 1723—1816. -billisk 1723. -bil(l)sk 1734 osv.)
Etymologi
[jfr d. indbildsk; efter nt. inbildsch, t. einbildisch, einbilderisch; till INBILLA 3 b slutet]
som hyser överdrivna föreställningar om sig själv l. egna egenskaper, som inbillar sig vara för mer än som i värkligheten är fallet; (narraktigt) ”viktig”; fåfäng, uppblåst; äv. om handling, beteende, tanke, yttrande o. d.: som vittnar om dessa egenskaper. En inbilsk narr. Ehrenadler Tel. 475 (1723). Mannen är den inbilskaste varelse under solen. Kullberg Mem. 1: 148 (1835). Den halfbildades inbilska öfverlägsenhet. NDA 1913, nr 130, s. 5.
Avledn.: INBILSKA, f. (†) inbilsk kvinna. Kling Spect. O 4 b (1735). —
INBILSKHET, r. l. f. Lind (1749; under dünckel-sucht). Fåfänga och inbilskhet. Hasselroth Campe 104 (1794). Fröding ESkr. 2: 147 (1893).

 

Spalt I 295 band 12, 1933

Webbansvarig