| Publicerad 1933 | Lämna synpunkter |
INBÄRGA in3~bær2ja, v. -ade; se för övr. BÄRGA. vbalsbst. -ANDE, -NING, -SEL (se avledn.).
1) med avs. på gröda o. d.: föra under tak, få in i lada; äv. övergående i bet.: skörda; äv. abs.; äv. bildl. At tu skal inbergha tijn sädh, titt wijn, och tina olio. 5Mos. 11: 14 (Bib. 1541). Drengzens Fader lofwade .., första inburgett war — 2 skeppor Rogh, och — 2 skeppor korn till Hospitalett. VDBötB 1616, s. 515. Uti et updikat kärr i Storkyro .. såddes otta tunnor korn, och 130 inbärgades. Lagerbring 2Hist. 1: 9 (1778). De, som efter oss komma, skola snart öfver vårt hvilande stoft inberga samma erfarenhet. Wallin 2Pred. 1: 266 (1821). Hellström NorrlJordbr. 400 (1917). — särsk. (†) ss. vbalsbst. -ning med konkret bet.: inbärgad gröda, skörd; äv. bildl. Brask Pufendorf Hist. 437 (1680; bildl.). Sådan inbärgning väntas verkligen och fås på åtskilliga ställen. Lagerbring 2Hist. 1: 8 (1784). SPF 1824, s. 370.
2) (föga br.) i överförd anv. med avs. på åker, äng o. d.: (avmeja o.) föra in grödan från (åker, äng o. d.), avhösta. VDAkt. 1710, nr 253. Den som gården sådt och inbergat har. Därs. 1760, nr 187. Det inbärgade gärdet. Knorring Skizz. I. 2: 27 (1841).
3) föra in o. bringa i säkerhet; rädda, tillvarataga (ngt som råkat i en farlig situation); särsk. med avs. på nödställt fartyg o. d.: rädda i hamn; ofta med prep. till. Tå koppartaket .. afblåste .. bekommo karlarne, som inbärgade kopparen .. 3 dlr. BtÅboH I. 11—12: 50 (1680). Med hjelp af lotsångare inbergades fartyget .. till Höganäs. SD(L) 1902, nr 77, s. 4.
(1) -TID. (inbärgnings- 1680—1779. inbärgs- c. 1730—1736) (mindre br.) bärgningstid, skördetid. Ekman Siönödzl. 379 (1680). Broman Glys. 3: 193 (c. 1730). Fischerström 1: 680 (1779).
B (†): INBÄRGS-TID, se A.
Spalt I 317 band 12, 1933