| Publicerad 1933 | Lämna synpunkter |
INKASSERA in3~kase2ra, äv. iŋ3~, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING; -ARE (se avledn.).
1) (†) lägga (pänningar) i kassakista l. kassa; överlämna l. inleverera (pänningar till myndighet). VDAkt. 1694, nr 224 (1691). Det blef och effter appotecaren Otto Fabius qvarblefne medel, som sades vara 14,000 rixdahler, till Kronan incasserad, som han inga arfvingar hade. LKagg (1710) i HH 24: 160. Dhen mindre kistan som uti dhen andra står j hwilken mäste medlen (tillhörande Tutaryds kyrka) äro jncasserade. VDAkt. 1717, nr 156. Därs. 1737, nr 390.
2) bildl.; numera bl. (anslutande sig till 3) med abstr. obj.: inhösta, håva in; förr äv. med konkret obj.: taga in. Den förste Maij jag unde strupen / Få incassera litet vått. Wallenberg (SVS) 1: 42 (1764). Första gången .. (Kleopatra) råkade Marcus Antonius, inkasserade hon hans hjerta. Hagberg Shaksp. 12: 159 (1851). Att de (ledande sovjetkretsarna) som biprodukter skulle kunna inkassera ”förstående” och gynnsamma omdömen. SvD(A) 1924, nr 337, s. 6. Det ohållbara i att söka inkassera fördelarna i Nationernas förbunds politik utan att vilja dela motsvarande förpliktelsers börda. Därs. 1930, nr 323, s. 4. — abs. Medan .. motspelarn svär, pesterar, / Herrn öppnar inte mund, men bara inkasserar. Remmer Högf. 5 (1818).
3) åstadkomma l. ombesörja att (fordran, tillgodohavande, tecknat bidrag, medlemsavgift o. d.) betalas; dels: taga upp, uppbära, dels: indriva (se d. o. I 7); i båda anv. i allm. för annans (fysisk l. juridisk persons) räkning; äv. med obj. betecknande värdehandling utvisande viss fordran l. visst tillgodohavande som förfallit: uppbära l. indriva av (värdehandlingen) utvisat belopp. Inkassera utestående fordringar, (årsgamla) räkningar, en revers. ÅgerupArk. Brev 21/4 1694. (Han skall) i Kongl. May:tz Ständers Wäxell Banco .. de incasserade medel .. insättia. SthmStadsord. 2: 211 (1710). De för Sv. Ac. Handlingar af mig incasserade pgr 6 R. 40 sk. Porthan BrefSamt. 1: 151 (1788). Här i riket omfattar inkasseringsrörelsen (dvs. postvärkets) icke inkasserande af ränte- och utdelningskuponger eller utlottade .. värdepapper. SFS 1907, nr 89, s. 6. Därs. s. 25. — särsk.
a) (†) i uttr. inkassera tionde l. sockengång, taga upp tionde l. ”sockengång”. VGR 1728, s. 224 (med avs. på ”sockengång”). At incassera all 1750. åhrs Tijonde in na(tur)a. VDAkt. 1751, nr 7.
b) (†) i oeg. anv.: insamla. Jag (har) .. åtskillige i staden utsände att incassera alla de exemplar (av skriften) som jag kunnat. Linné Bref I. 1: 77 (1759).
c) ss. vbalsbst. -ing, inkasserande; äv. konkretare: fall av inkasserande, inkasseringsuppdrag; äv. övergående i bet.: kravbrev från inkasserare o. d. Lämna en revers, en räkning till inkassering. Värkställa, utföra inkasseringar. DA 1771, nr 40, s. 4. SPF 1858, s. 54. SFS 1907, nr 89, s. 6. Inkasseringar (började) att hagla öfver H. .. Flera voro äfven af ren krafnatur. SvD(A) 1916, nr 200, s. 6.
-AVGIFT~20 l. ~02. avgift för inkassering. SFS 1892, nr 28, s. 12. Därs. 1918, s. 1830. Därs. 1922, s. 99. —
-BREV. post. brev varmed postvärket värkställer inkassering o. som innehåller inkasseringshandling(ar) jämte inkasseringsförteckning. Döss o. Lannge (1911). SFS 1918, s. 1830. —
-FÖRTECKNING. post. i fråga om inkassering gm postvärket: förteckning varå avsändaren med användande av särskild därför avsedd blankett uppfört inkasseringshandlingarna (-handlingen). SFS 1907, s. 89, s. 25. Döss o. Lannge (1908, 1915). —
-HANDLING. särsk. post. värdehandling avsedd att inkasseras gm postvärkets förmedling. SFS 1892, nr 62, s. 104. Därs. 1907, nr 89, s. 25. —
-POSTANVISNING~1020. post. postanvisning som avser likvid för av postvärket fullgjort inkasseringsuppdrag. Inrikes inkasseringspostanvisning. SFS 1892, nr 114, s. 6. —
-RÖRELSE. inkasseringsvärksamhet. NF 1: 1521 (1876). SFS 1892, nr 114, s. 8. Därs. 1910, Bih. nr 4, s. 52. Därs. 1922, s. 99. —
Spalt I 558 band 12, 1933