Publicerad 1933   Lämna synpunkter
INKASSO inkas3ω2 l. 040, äv. iŋ-, äv. in3~ kas2ω l. iŋ3~, n.; best. -t.
Ordformer
(förr vanl. skrivet -cass-)
Etymologi
[jfr dan. o. t. inkasso; av it. incasso, vbalsbst. till incassare (se INKASSERA)]
handel. o. bankv. inkassering; (företrädesvis: yrkesmässigt) uppbärande av betalning (för till andra personer förfallna fordringar). AB 1865, nr 31, s. 1. Advokat (N. N.) .. Rättegångar, inkasso, familje- och arvsrätt. SocDem. 1928, nr 68, s. 2 (i annons).
Ssgr (handel. o. bankv.): INKASSO-AVGIFT~20 l. ~02. RiksdRevRiksb. 1906, s. 13. —
-BYRÅ. jfr -FIRMA. AB 1889, nr 273, s. 2 (annons). —
-FIRMA. firma som driver inkasseringsvärksamhet. AdrKalSthm 1916, s. 36. —
-PROVISION. jfr -AVGIFT. Bäckman Lifförs. 49 (1899). —
-UPPDRAG~20 l. ~02. SFS 1892, Bih. nr 72, s. 5. —
-VÄXEL. bankv. växel vilken för inkassering överlåtes på bank gm särskilt endossement. Fliesberg Handel. 31 (1891). PT 1910, nr 240 A, s. 2.

 

Spalt I 560 band 12, 1933

Webbansvarig