Publicerad 1933   Lämna synpunkter
INKREMENT in1kremän4t, äv. iŋ1-, n.; best. -et.
Etymologi
[jfr t. inkrement, eng. increment, fr. incrément; av lat. incrementum, tillväxt, avledn. av lat. increscere, tillväxa, av in- (se IN-, pref.1) o. crescere, växa (jfr CRESCENDO)]
tillväxt, ökning.
1) (numera mindre br.) mat. (den) tillväxt som en föränderlig storhet erhåller, då den oberoende variabeln ökas med en viss storhet. NF (1883). 2NF (1909).
2) (†) bildl.: förkovring. Hwar och en (må) vthi sin handel och wandel til större increment och prosperitet .. fordrat (dvs. förhjälpt) blifwa. Stiernman Com. 1: 778 (1621). Därs. 2: 38 (1636).

 

Spalt I 595 band 12, 1933

Webbansvarig