| Publicerad 1933 | Lämna synpunkter |
INNEHAV in3e~ha2v, n.; best. -et; pl. =.
1) förhållandet att (med l. utan äganderätt) innehava l. besitta ngt. (Agardh o.) Ljungberg 4: 262 (1863). Böter .. för blotta innehafvet af olagligt bekommet omärkt djur. SD(L) 1895, nr 213, s. 4. Kallenberg CivPr. 1: 467 (1918). — särsk. motsv. INNEHAVA 2 b. Hagström Herdam. 2: 128 (1898). Innehafvet af ett ämbete. 2NF 33: 1205 (1922).
2) konkret: det som ngn innehar; besittning; förråd. SFS 1868, nr 17, s. 34. (K. XI) ansåg .. sig utan tvekan kunna förfara med de enskildes innehaf så som det allmännas behof kräfde. Carlson Hist. 4: 191 (1875). Nyligen såldes bankens innehav av aktier. ST(A) 1929, nr 258, s. 22. — jfr AKTIE-, JORD-INNEHAV m. fl.
Spalt I 682 band 12, 1933