| Publicerad 1933 | Lämna synpunkter |
IN ssgr (forts.; jfr anm. sp. 274):
-SKUVA, -ning.
1) (numera föga br.) med ”skuvning” föra in (ngt), ”skuva” in, inskjuta (se d. o. I 1). Schroderus Os. 2: 227 (1635). Trää-lafwar, som kunna uth och inskufwas. Risingh LandB 36 (1671). TT 1897, Allm. s. 160.
2) (†) insätta (ngt i en bok l. i ett sammanhang dit det urspr. icke hör), inskjuta (se d. o. I 3 a α). Basilij herlige Böker äre ännu förhanden, fördeelte vthi twenne .. Deelar, bland hwilke man meenar någre falske vpdichtade Skriffter wara inskufwade. Schroderus Os. 1: 476 (1635). Linc. (1640; under intercalo). —
-SKYDDA, -ning. tekn. förse (maskin l. maskindel o. d.) med skyddande hölje o. d.; avskärma; i sht i pass. SD(L) 1901, nr 69, s. 4. (Maskinens) alla vexlar samt de farliga kutterstålen äro väl och ändamålsenligt inskyddade. PT 1908, nr 150 A, s. 2. —
-SKYFFLA, -ing. gm skyffling kasta in (ngt ngnstädes), skyffla in. Lind (1738). Friska kol inskyfflas. Frykholm Ångm. 73 (1881). —
-SKYNDA.
1) (†) tr.: (skyndsamt) införa l. insända (ngt); äv. bildl. At ther ingen stemplan inskyndis wtaff för:de her Twre eller hans partij. G1R 6: 268 (1529). Därs. 14: 375 (1542). Samma Collectz uthlysande och inskyndande till Landz Ränterjet i Gefle. HärnösDP 1693, s. 65.
2) intr.: skyndsamt begiva sig in, skynda in; nästan bl. i p. pr. De flyende inskynda på kyrkogården. Blanche Tafl. 60 (1845). Lundell (1893). —
1) (†) till -SKYNDA 1: (skyndsamt) införande l. insändande. Her pæder Cancellers och mester knutz inskyndilse hijt j rikit. G1R 4: 351 (1527).
2) (numera knappast br.) ingivelse o. tillskyndan. Vi, Johan Cade, .. af andans inskyndelse kallad att störta konungar och förstar, — äska ljud. Hagberg Shaksp. 4: 346 (1848). 3SAH 27: 183 (1915). —
-SKYRNING. (†) inhuggning (i trä); äv. konkret. ReglVirkeslefv. 1825, § 65. De gjorda inskyrningarne. Witt Skeppsb. 206 (1863). —
-SKÅDA, -ning.
1) (i högre stil, föga br.) se in, skåda in; ofta bildl.; numera nästan bl. ss. vbalsbst. Schultze Ordb. 4210 (c. 1755). Hon läser i ditt öga, hon inskådar i ditt väsen. Elgström Frunt. 91 (1809). Ett närmare inskådande i Guds väsen. Rydberg KultFörel. 5: 89 (1887). särsk. (†) refl.: skåda in i sig. Han stiger snart till clairvoyance, han börjar inskåda sig. Almqvist Amor. 252 (1822, 1839).
2) [efter mnt. inschowen] (†) = ANSKÅDA 3. MeddNordM 1897, s. 100 (1712; i stadga för perukmakargesäller). —
-SKÅLA, -ning. byggn. bekläda (valvstomme l. takkonstruktion) innantill med skålbräder o. d. Stål Byggn. 1: 270 (1834). TT 1878, s. 150. —
-SKÄNKA, v.1, -ning. [jfr d. indskænke, t. einschenken] (†) med avs. på dryck o. d.: hälla (ngt i ngt), iskänka; äv. med obj.-växling med avs. på bägare o. d.: hälla l. skänka i. Han skal och dricka vthaff gudz wredhes wijn, thet inskenct och clart är j hans wredhes calk. Upp. 14: 10 (NT 1526; Bib. 1917: iskänkt; i bild). De inskiänckte för osz Franskt, Rhenst och Spanskt wijn. Rudbeck Atl. 2: 297 (1689). Et stort inskänkt Horn eller Dryckes-käril, som kallades Brage-Bägaren. Dalin Hist. 1: 224 (1747). Ljunggren i 2SAH 41: 6 (1866; i bild). särsk. i bildl. l. överförd anv. Herren haffuer idher inskenckt en swår sömpns anda. Jes. 29: 10 (Bib. 1541; Bib. 1917: utgjutit). Genom det, at verlden inskänker för människan nöd och elände. Nohrborg 714 (c. 1765). —
-SKÄNKA, v.2 (†) inlämna l. insända (ngt) som gåva. KKD 5: 352 (1711). Dän fiärde LiuseChronan inskänckt (till kyrkan) från Carlscrona. VDAkt. 1731, nr 394. —
1) (†) göra insnitt l. skåra (skåror) i (ngt), skära i. Tag Låår, Wingar och Rumpstump (av kalkon), och lägg på Halster, inskurna och gnidna medh Salt, Peppar. Rålamb 14: 82 (1690). Horizontalia nämnas sådana (huggsår), hvilka en del, på sidan och tvärt öfver dess superficiem, antingen inskära eller alldeles borttaga. Acrel Sår 24 (1745).
2) i p. pf., i överförd anv.: försedd med inskärningar l. inbuktningar. Bakre kanten (av öronen på gråskymlig flädermus) i midten litet inskuren. Nilsson Fauna 1: 20 (1847). särsk. α) [jfr lat. folium incisum] bot. om blad: försedd med (oregelbundet sittande) inskärningar, i äldre terminologi särsk. i fråga om sådana som icke gå så långt som till bladets midt. Hartman Fl. XVI (1820). Ström Skogsh. 71 (1830). NF 2: 644 (1877). β) (†) om insektöga som är försett med en inbuktning: urbuktad, urringad. (Familjen Vespariæ) innefattar .. alla Steklar med inskurna ögon, som blifvit funne i Sverige. VetAH 1812, s. 127 (motsv. lat. oculi intus excisi). γ) om kustlinje: som har långt inträngande vikar o. d. Kusten är .. inskuren af stora fjärdar och vikar. Palmblad LbGeogr. 241 (1835). Rysslands Ishafskust är tämligen inskuren och omvexlande. Roth 1Geogr. 128 (1884).
3) trädg. avskära l. avklippa kvistar o. grenar på (träd, buskar o. d.) ett stycke in på kvisten l. i vissa fall tätt intill stammen. Abelin MTr. 89 (1902). Blifva (kamelior) risiga, inskäras de skarpt, hvarigenom nya, friska skott framkomma. Dens. TrInomh. 85 (1904). Träden (blevo) för några år sedan inskurna till stammen. TurÅ 1914, s. 29.
4) gm att skära åstadkomma (en skåra, en fördjupning, i materialet nedsänkt figur o. d.). Teitt Klag. 140 (1556). En steen medh thesse bokstävrenn IHC inskurna och förgylta. Bureus Suml. 56 (c. 1600; rättat efter hskr.). Cederschiöld Maghreb 114 (1918). särsk.
a) oeg.: gm grävning, borrning o. d. åstadkomma (dike, borrhål o. d.); äv. abs.: gräva sig ned osv. Att inskära till bottnen i .. (det underjordiska vattnets) reservoir med ett fångdike som upptager det. Lundequist Landtbr. 120 (1840). Kunde .. ifrån afloppsgrafven inskäras mindre tegdiken. MosskT 1891, s. 80.
b) (i fackspr., mindre br.) övergående i bet.: utskära. En i fram- och återgående rörelse varande fil, hvilken inskar tänderna på en ur en messingsplåt utskuren rund skifva. TT 1896, Allm. s. 5. Därs. 1898, M. s. 102.
c) (†) i p. pf. i adjektivisk anv. (med obj.-växling) om föremål: försedd med inskurna ornament o. d. Linc. (1640; under cerostrotum). 1. G(ammalt) bord Jnskurit. BoupptSthm 17/1 1677. Inskurna stenar. Möller (1790, 1807).
5) topogr. medelst inläggande på mätbrädet av skärningspunkten mellan syftlinjer från förut bestämda punkter bestämma (läget av den punkt där man befinner sig); jfr -SKÄRNING 2. Wrangel SvFlBok 427 (1898). 2NF 25: 830 (1916).
6) (föga br.) oeg., om ”skåra” l. fördjupning o. d. i jordytan.
a) om vik: tränga l. gå in; förr äv. refl. Där wijkarna sig inskiära. Rudbeck Atl. 1: 322 (1679). På Sickla-öns mot stora segelleden vända norra strand inskär den djupa Ryssviken. Thomée IllSv. 283 (1866).
b) i p. pf. i adjektivisk anv., om dalgång, flodbädd o. d.: djupt nedskuren. Den djupt inskurna älfven Hattar. Hedin GmAs. 2: 387 (1898). Denna djupt inskurna Vaucluse-dal. Wulff Petrarcab. 121 (1905).
7) (i fackspr., mindre br.) placera l. fastsätta (ngt) i gjord inskärning. Fiendens stycken, som äro inskårna i Glacin. Carl XII Bref 434 (c. 1685). Lappkläderna äro armarna eij inskurna på. Linné Skr. 5: 172 (1732). (Fönster-)Rutorne äro inskorne i träd. VDAkt. 1736, F III 7. Inskära fötterna (till en bänk). AHB 97: 72 (1879).
8) [jfr holl. inscheren] sjöt. träda (tåg l. tross) gm block l. hål. ArkliR 1559: 3 (1559). Grundell AnlArtill. 1: 2 (c. 1695). Smith NautOrdb. (1916). —
-SKÄRNING l. (mindre br.) -SKÄRING, r. l. f. (-ing 1898—1929. -ning 1640 osv.) vbalsbst. till -SKÄRA. särsk.
1) till -SKÄRA 1 l. 4. Göra en inskärning (i ngt). Linc. (1640; med hänv. till inhuggning). Man gjorde en inskärning ifrån den inre til den yttre ögon-vrån igenom huden. VeckoskrLäk. 4: 315 (1783). särsk. konkret: gm skärande åstadkommen fördjupning l. inbuktning o. d., skåra, insnitt, hack; äv. i överförd anv., om naturlig fördjupning osv. Små tandlika inskärningar. Retzius Djurr. 117 (1772). TT 1871, s. 230. Nordström Luleåkult. 133 (1925). jfr ANGREPPS-, AX-, AXEL-, DIAGONAL-, SIDO-INSKÄRNING m. fl. särsk. geogr. l. topogr. De många djupa inskärningar i bergmassan, som på Norges vestra kust uppfyllas af hafsfjordar. Hisinger Ant. 7: 127 (1840). Snö synes här och där kvarliggande i djupa inskärningar och gropar. Wachtmeister AndraSidAtl. 209 (1901). Rönnholm EkonGeogr. 1 (1907).
2) topogr. till -SKÄRA 5: ”tillbakasyftning”; insyftning. NF (1883). Zethelius Fältarb. 119 (1892). VFl. 1918, s. 97.
Ssg (till -SKÄRNING 2): inskärnings-bräde. i sht sjöt. vid sjömätning användt mätbräde. Konow (1887). VFl. 1918, s. 97. —
-SKÄRPA, -ning. [efter t. einschärfen] inprägla (ngt) djupt i ngns sinne, i sht med tanke på att det inpräglade bör utgöra ett framtida rättesnöre, en regel att följa o. d.; inplanta; skarpt framhålla l. påpeka; äv.: inprägla l. inpränta (ngt) i ngns minne, dels i uttr. inskärpa (ngt) i ngns minne, dels utan prepositionell bestämning. Serenius (1734; under infix). (Luther) nyttjade sitt välde blott till att inskärpa vördnad för all gudomlig och mensklig ordning. Geijer I. 7: 15 (1817). En repetitionskurs för att grundligen inskärpa hvad som hade lärts under det föregående året. De Geer Minn. 1: 14 (1892). Det är .. verkligen på tiden att det allvarligen inskärpes i spårvägs- och bussförare att (osv.). SvD(A) 1931, nr 261, s. 8.
Spalt I 812 band 12, 1933