| Publicerad 1933 | Lämna synpunkter |
IN ssgr (forts.; jfr anm. sp. 274):
-STRÖ, v., -ende, -ning (mindre br., Serenius (1734; under inspersion), SD(L) 1894, nr 29, s. 13); jfr -STRÖ, n.
1) strö (ngt) så att det inblandas (i ngt annat); stundom med objektsväxling, i uttr. inströ ngt med ngt. Cellarius 186 (1699). (Man) inströr .. kryddorna ibland osten under det densamma insättes i formen. Grotenfelt Mejerih. 165 (1881). (Peruken) var inströdd med glitterstoft. Heidenstam Folkung. 2: 218 (1907). särsk. landt. i fråga om användande i ladugårdar, stall, latrinkärl o. d. av strömedel som skall inblandas i spillningen resp. latrinen o. öka dennas värde. QLm. I. 1: 36 (1833). I och för det mödosamma inströendet af torfmullen hafva automatiska ströinrättningar (torfströklosetter) blifvit konstruerade. MosskT 1888, s. 88. SD(L) 1894, nr 29, s. 13.
2) i bildl. l. överförd anv.
a) (†) med avs. på hinder, oenighet o. d.: införa, låta uppstå. HSH 29: 251 (1634). (Österrike har) instrött emillan Deputationen och Collegium Electorale åthskillige differencer och oenigheet. RARP 7: 158 (1660).
b) insätta l. införa (ngt) här o. där (i ngt annat); inblanda; i sht i fråga om muntlig l. skriftlig framställning, med avs. på anmärkningar, reflexioner, frågor, teckningar o. d. (som gm sin form l. sitt innehåll utgöra avbrott i sammanhanget). SvMerc. IV. 2: 222 (1758). Fröken Skytte inströdde (i samtalet) skämtsamma frågor. Rydberg Frib. 83 (1857). (”Sångsagan” Aucassin et Nicolette) består dels af en prosaisk berättelse, dels af en följd i denna prosa inströdda visor. VLitt. 2: 79 (1902). Noreen VS 1: 143 (1903). Bilderna (i boken) äro ej helsides utan inströdda i den dubbelspaltiga texten. KyrkohÅ 1918, LittÖ. s. 7.
c) i p. pf.: som förekommer liksom kringströdd (i ngt annat); oftast om ngt som gm färg l. form l. konsistens o. d. starkt avviker från omgivningen; äv. med konstruktionsväxling, i uttr. inströdd med ngt, försedd med ngt på spridda ställen, insprängd med ngt. Benen och fötterna (på en utterunge voro) af hufvudets färg, med inströdda gråa hår. Nilsson Fauna 1: 46 (1820). Den s. k. papillarkroppen, ett fast bindväfslager, inströdt med papiller. NF 2: 541 (1877). Frodiga åkerfält och vinklädda kullar med tätt inströdda byar och städer. Carlson 1Skolgeogr. 72 (1894). TurÅ 1911, s. 175. särsk. (numera mindre br.) miner. i fråga om spridd förekomst i bärgart o. d. av smådelar (korn) av mineral l. metall: insprängd. Wallerius Tank. 135 (1776). Mandelsten .. består af en stenhärdad lera med större och mindre äggformige inströdde hvita spatkorn. Rinman 1: 512 (1788). Berlin Lrb. 112 (1876).
Ssgr (till -STRÖ, v. 1 slutet; landt.): inströ-gödning. (numera mindre br.) = -medel. PrHb. 1: 350 (1884). Juhlin-Dannfelt 177 (1886). WoJ (1891).
-medel. strömedel, strö; numera företrädesvis i inskränktare anv., om ämnen som inblandas i kreatursgödsel för att fördröja jäsningarna i gödseln samt för att binda frigjord ammoniak o. sålunda inskränka förlust av kväve ur gödseln. Juhlin-Dannfelt 7 (1886). Kalkens betydelse som inströmedel i ladugårdsgödsel. LAHT 1907, s. 47. 2NF 29: 387 (1919). —
-STRÖM.
1) (föga br.) inströmmande (ngnstädes); jfr -STRÖMMA 1. För vattnets ut- och inström (i lådan för befruktad fiskrom) anbringas å lådans begge ändar en öppning, tillsluten med galler af järntråd. Skogvakt. 1894, s. 34.
3) (i fackspr.) i fråga om havsvatten: strömning l. ström som rör sig inåt land l. in i havsvik l. inhav l. från havet in i en i direkt förbindelse med detsamma stående insjö l. in i ett havsområde; jfr -STRÖMMA 1 b. Den under en längre tid i Augusti månad 1887 rådande ovanligt starka inström från saltsjön till Mälaren. SFS 1888, Bih. nr 6, s. 15. På grund af inströmmen vid lågvatten blir lågvattenmängden ”negativ”. 2NF 37: 836 (1925). —
-STRÖMMA, -strömning.
1) om vätska: strömmande komma l. tränga in (ngnstädes), strömma l. flyta l. rinna in. Man lyckades hejda de inströmmande vattenmassorna. Nordenflycht QT 1745, s. 13 (i bild). Låta vattnet obehindrat inströmma. Östergren (1929). särsk.
a) (†) om flod l. bäck: utmynna (i annan flod l. i sjö). Sylvius Curtius 228 (1682). Rhen .. inströmmar i Boden-sjön. Palmblad LbGeogr. 53 (1835).
b) (i fackspr.) om strömmande havsvatten: röra sig inåt land l. in i havsvik l. inhav l. in i en i direkt förbindelse med havet stående insjö l. in i ett havsområde (t. ex. Sargassohavet). SDS 1897, nr 490, s. 2. På grund av det söta och det salta vattnets olika specifika vikt blir det utströmmande sötvattnet en ytström och det inströmmande saltvattnet en underström. Flodström Naturförh. 180 (1918).
2) i bildl. l. överförd anv.: komma l. tränga in (ngnstädes liksom) i en ström (l. strömmar); vanl. för att mer l. mindre framhålla myckenheten av det som kommer in. Törneros Brev 1: 31 (1824; uppl. 1925). En oförgänglig harmoni inströmmade i hela hans (dvs. E. G. Geijers) väsende. Fries i 2SAH 23: 185 (1846). När Amerika upptäcktes och stora massor af guld och silfver inströmmade till Europa. Agardh (o. Ljungberg) II. 1: 14 (1854). De inströmmande utländska låneorden. VRydberg i SvTidskr. 1873, s. 520. Den stora kroppsarbetande klassen, ur hvilken städse nytt blod inströmmar i de högre klassernas ådror. Dens. KultFörel. 3: 173 (1886). Tacksägelserna börja inströmma. Bergman LBrenn. 168 (1928). särsk.
a) om luft, ånga, ljus o. d. VFPalmblad i PoetK 1813, Suppl. s. 132. Ljuset inströmmar genom fönstret. Cavallin (1875). Den luft, som från alla sidor inströmmar i barometer-minimet. NF 2: 6 (1876). Östergren (1929).
b) om personer, stundom djur: komma in (ngnstädes), vanl. i stort antal. Lagerbring 1Hist. 4: 266 (1783). Söner af Allmogen, som årligen inströmma i offentliga läroverken. Tegnér (WB) 7: 178 (1835). De tider .., då sillen inströmmar från södern. Palmblad Norige 101 (1846). Hela hösten igenom år 1721 .. fortfor en rad flyktingar att inströmma till Finland. Topelius Fält. 4: 60 (1864). Heckscher EoH 76 (1922).
Ssgr (till -STRÖMMA 1, 2 a; tekn.): inströmnings-hastighet. TT 1899, M. s. 5. Lundberg Lok. 29 (1902).
-STUDERA, -ing. [jfr t. einstudieren]
1) (numera föga br.; se dock a, b, c) studera l. öva (ngt) så att man tillägnar sig l. behärskar l. blir grundligt förtrogen med detsamma; inlära. Phosph. 1812, s. 70. (Naturvetenskapen) är .. så vidlyftig, att det fordras nästan en half mansålder för att instudera någon af dess delar. SvLittFT 1837, sp. 132. (Han) lyckades .. samvetsgrant instudera Luthers lilla katekes. Lundegård Tit. 103 (1892). särsk.
a) (fullt br.) med avs. på litterärt alster o. d. (i sht roll i skådespel) l. sång- l. musikstycke: inlära l. inöva, i sht för offentligt framställande l. framförande. Instudera en roll. Instudera en symfoni för ngn, under ngns ledning. SvLittFT 1833, sp. 366. Instudera en och annan melodi såsom uppöfning af ett mera smakfullt föredrag. Svensson Sångmet. 38 (1889). Vid denna tid instuderade Filip Forsten .. operan Faust. Ahrenberg Männ. 5: 7 (1910).
b) (fullt br.) med avs. på åtbörd(er) l. uppträdande o. d.: inlära l. inöva (ofta i syfte att göra ett fördelaktigt intryck l. ställa sig in l. att dölja sina värkliga tankar o. känslor o. dyl. l. att vilseleda ngn med avs. på dessa); i sht i p. pf. (äv. ss. adj.). Med instuderad artighet. Aldrig kunde jag .. föreställa mig .., att ni .. skulle så hafva instuderat förförelsens konster. Palmblad Nov. 4: 161 (1845, 1851). Ett trotsigt leende (som .. förmodligen var instuderadt framför spegeln). Rydberg Ath. 274 (1859). Vittnenas .. osäkra uppsyn och instuderade morskhet. Högberg Frib. 140 (1910).
c) (mindre br.) i p. pf. ss. adj.: uttänkt l. utspekulerad (o. därför invecklad l. krånglig). En konst (dvs. vältaligheten), som i början naturen sjelf ingaf, men sedermera lärdes af sophister, hvilka bibringade vissa konstgrepp och instuderade bevisningar. Palmblad Fornk. 2: 36 (1844). De högre klassernas instuderade och ofta ytterst hopkrånglade namnteckningar. Quennerstedt Torneå 1: 200 (1901).
2) (†) refl.: gm studium sätta sig in (i) l. tränga in (i) l. göra sig förtrogen (med ngt). Biberg 2: 404 (c. 1820). Snart instuderade han sig i ärenderna. BL 12: 256 (1846). Att han .. hade instuderat sig i grekernes konst och vers. Atterbom PoesH 3: 35 (1848).
3) (†) i p. pf. ss. adj.: fullärd, förfaren, driven; särsk. i dålig bemärkelse: utstuderad, fullfjädrad, durkdriven; jfr INÖVA 1 c. Den mest instuderade kameralist. SC 2: 237 (1821). CVAStrandberg 2: 175 (1865). (En) instuderad ränkmakare. Svedelius i 2SAH 51: 345 (1875). —
-STUDSA. [jfr d. indstudse] på grund av l. under studsning komma in (ngnstädes). Kulan kom instudsande. Hazelius Artill. 154 (1833). —
-STUNDA. [fsv. instunda; jfr d. indstunde] (numera i sht i högre stil; se dock slutet) om tillkommande tid l. om ngt som väntas ske l. är avsett att äga rum (på viss tidpunkt) i framtiden: förestå, närma sig, nalkas, tillstunda; förr äv. övergående i bet.: inträffa, äga rum. Twå dagha ther effter instundadhe påscha. Mark. 14: 1 (NT 1526; Bib. 1917: var det påsk). Sommaren instundar. LPetri 1Post. B 4 a (1555). Tiden instundade nu til Konungens kröning. Dalin Hist. III. 2: 563 (1762). Domen öfver verlden (skall) ej förr instunda, än evangelium blifvit allestädes predikadt. Franzén Pred. 5: 133 (1836, 1845). När den tiden instundar, vet ännu ingen. Östergren (1929). särsk. (fullt br., i sht i skriftspr.) i p. pr. (ss. adj.); ofta övergående i bet.: nästkommande, nästa. Instundande vår, höst, månad, vecka, helg. Thetta instundande åhr. LLaurentii Nyåhrspr. C 2 a (1618). Instundande October, November, December, Januarii, Februarii och Martii månader. PH 5: 3174 (1751). Virginias redan instundande giftermål med Sicinius. Leopold 1: 237 (1802, 1814). (Karmides hade) beslutat, att den nu instundande natten skulle blifva den sista. Rydberg Ath. 201 (1859). Östergren (1929). (†) D: 7: Iunij instundande. VDAkt. 1698, nr 194. —
-STUVA, v.1, -ning. (mindre br.) kok. stuva; inkoka (med ngt). Kalkon instufwat. Rålamb 14: 81 (1690). När .. (blandningen) är kokat anrätta på instufwa (dvs. ”instuvat”) Brödh. Därs. 127. Broocman Hush. 6: 57 (1736). Östergren (1929). —
-STUVA, v.2, -ning. [jfr d. indstuve]
1) (i sht i fackspr.) med avs. på fartygslast: inlägga (hoppacka o. fastgöra) på vederbörlig plats i fartyget; lasta in. Lasten håller på att instuvas. Krigs wapn äro befundne på Danska skepp ifrån Köpenhafn, i salt instufwade. Girs J3 40 (1627). Alt godset som ligger neder i Durkarne instufvas och fastsättes för slingring. PH 5: 3450 (1752). SFS 1907, Bih. nr 50, s. 10.
2) i allmännare anv.: inpacka, lagra; äv.: lasta in (i vagn o. d.); ofta med tanke på trångt utrymme: stoppa in, klämma in o. d. (Konstvärken) befinnas .. instufvade bakom hvarandra. Frey 1841, s. 156. Instufning af postgods å fordon. Döss o. Lannge (1908). särsk.
a) (vard., skämts.) med avs. på mat (l. dryck): inmundiga. Sedan en grundlig middag instufvats. Schröder MinnSkog. 239 (1888). WoL 1276 (1889).
b) oeg., med avs. på person: placera, stoppa in (ngnstädes); äv.: inhysa. Samtliga damerna (voro) lyckligt instufvade (i vagnen). Carlén Klein 156 (1838). Tillfölje af det stora tilloppet af resande fingo (vi) nöja oss med att bli instufvade i ett litet skänkrum. Ödman UngdM 1: 154 (1874, 1881). PT 1897, nr 134 A, s. 2. särsk. (föga br.) i p. pf.: klädd (i ngt), insvept (i ngt). Bakuti pulkan sitter Lappen, instufvad ända till halsen i en fotmantel af vadmal eller skjälskinn. Topelius Lb. 2: 124 (1875). Siwertz Varuh. 28 (1926).
c) i bildl. anv. Dessa (dvs. hovfruntimren) äro instufvade på Konung Carl XIV Johans pensionsstat. Crusenstolpe Ställn. 10: 35 (1844). Under hvilka svårigheter .. det mästa av hans kunskapsförråd samlades, från skilda håll, och instuvades i minnet. Wulff Dante 35 (1897). —
-STYMPA. (†) gm stympning göra mindre; förminska. (Man ser till) at Cronan på then villa stammen blifver .. (vid okuleringen) instympad. Lundberg Träg. 64 (1754). —
-STYRA, -ning.
1) (†) med avs. på fartyg: föra in (ngnstädes); intr., om (befälhavare på) fartyg: styra in. Wid Carlscronas inlopp är Lotsarnes plickt uppå Aspö att upwackta och instyra alla dit utur siön ankommande Skepp. Stiernman Com. 5: 646 (1697). SvTyHlex. (1851, 1872).
2) (mindre br.) i sht tekn. manövrera in (ngt ngnstädes); ställa in, rikta in (maskindel o. d.). JernkA 1861, s. 30. Efter instrumentets instyrning. TT 1872, s. 288. Vagnens instyrning från det gemensamma spåret. Wetterdal Grufbr. 247 (1878). —
1) styrka, stärka (ngn); befästa (ngn i en mening o. d.). Så instyrckes iag ock, at knapt Din (dvs. K. XII:s) huldheet ä’ smärre (än solens). Frese VerldslD N 1 a (1715, 1726). Straxt fattade the mod, och .. med inbördes vpmuntringar, instyrckte hwar annan. Peringskiöld Jord. 67 (1719).
2) råda (till ngt); tillråda, övertala (ngn till ngt l. att göra ngt); intala (ngn ngt). Andre godhe wänner slächt och förwanter instyrkte henne till beijakan. VDAkt. 1664, nr 154. Dhe begynna fåå medhåld aff Theophilo, som .. till alt ondt instyrcker. Därs. 1696, nr 604. Rolf .. gillade sine kämpars fordran, utan tvifvel på Svipdagers instyrkande. Dalin Hist. 1: 385 (1747). BtVLand 5: 121 (1764). —
1) om (pänning)tillgångar l. fordringar o. d.: innestå (hos ngn l. ngnstädes). BtÅboH I. 8: 40 (1636). Der någre gravationer instode, som ey til den 13. Apr. 1700. vore clarerade. Abrahamsson 123 (1726). Nordberg C12 1: 36 (1740).
2) om uppgift o. d.: vara införd (ngnstädes), finnas, ”stå” (ngnstädes). Slächtboken, der uti instodh att det (dvs. båda grenarna Lilliehöök) war en Familia. RARP 3: 27 (1638). —
-STÅNDANDE, p. adj. (†) inträffande? (jfr INSTUNDA). (Vi) måste .. bedia (Gud) .., at han låter osz icke .. wijka för inståndande försökelse och anfächtningar. Rudbeckius Luther Cat. 199 (1667). —
-STÅNGA.
1) gm att stånga åstadkomma (en buckla o. d. i ngt). Till och med vår lilla trumslagare hade .. (sökt instänga gumsen) och fått en stor bula instångad i sin messingstrumma. Runeberg 4: 197 (1834).
2) (tillf.) i p. pf., oeg.: som ”stångat sig” fast, som kört fast ngnstädes. Tåget står tydligen någonstans ute på slätten, instångadt i drifvor. Hallström NNov. 44 (1912). —
-STÄDJA, v. [fsv. instädhia; jfr ä. d. indstæde, mnt. insteden] (†)
1) tillstädja (ngn) att komma in, släppa in (ngn ngnstädes); äv.: föra l. ställa in (ngt); äv. i bildl. anv. G1R 1: 84 (1523). Vpå huad Conditionn, Kho: Ma:t .. ther vtinnan (dvs. i förbundet) motte instadt bliffue. Därs. 11: 361 (1537). (Om ryska köpmän komma till Viborg) så wore thet nyttigt och rodligit, ath the bliffue instadde. BtFinlH 3: 186 (1545). Den Zaal, der det Konglige Lijket skall instädjas. RARP V. 2: 33 (1655). Widekindi KrijgH 123 (1671).
2) refl.: ställa sig (under ngns skydd l. ”försvar”). (Många knektar som undansticka sig) Magie gå till knecht, Fast En die Nu Effter laga tidt sig vnder stadzsens försuar instadt hawa. RARP 3: 407 (1644).
Spalt I 890 band 13, 1933