| Publicerad 1933 | Lämna synpunkter |
IN ssgr (forts.; jfr anm. sp. 274):
1) inkräva; införskaffa, införskriva (ngt). Ju mindre uti Landet .. kan finnas i förrådh af det, som tienar til Inwåhnarnes tarfwor, ju mehra deraf insökes ifrån fremmande orther. Stiernman Com. 3: 411 (1666). Order äro uthgångna till Ländzmannen om restens insökiande. VDAkt. 1723, nr 386.
2) göra noggranna efterforskningar i (ngt), genomforska, utforska. (Eng.) To Pry into .. (sv.) leta, granneligen insöka. Serenius Uu 4 b (1734). —
-SÖKNING, r. l. f. (-sok-) [jfr fsv. sökia, i fientligt syfte begiva sig (till ett ställe o. d.), anfalla, angripa] (†) fientligt infall (ngnstädes); anfall, angrepp. UrkFinlÖ I. 2: 67 (1597). —
-SÖLA. [jfr d. indsøle] (†) (ned)söla. Vänstra armen från axeln til fingerändarne, updrifven, oböjelig och i et stinkande var insölad. Acrel Chir. 292 (1759). —
-SÖMMA. [fsv. insöma; jfr d. indsømme]
1) (†) sy in (ngt i ett hölje o. d.); jfr INSY 1. SthmTb. 11/5 1590. Breffuet sende han vth medh sin egen Capellan, lämpeligen insömet vthi hans Kläder. Tegel G1 1: 282 (1622). Packarne äro insömmade uti Mattor. VDAkt. 1725, nr 85. SvMerc. IV. 3: 268 (1759).
2) (†) gm sömnad infoga (ngt i ngt), sy fast (ngt i l. vid ngt); jfr INSY 2; äv. med objektsväxling: förse (ngt med påsydda prydnader l. kantband o. d.). Jngen insömar någhon klwt aff nyt och owalkat clädhe, in vthi gammalt clädhe. Mat. 9: 16 (NT 1526). Tapetzeri insömet med gull. FörtHertJohLösegend. 1563, s. 53. Segel-lik, hvaruti seglen äro insömade. Serenius Rrr 2 a (1734). NJournD 1858, s. 141.
3) sömn. vika in en kant l. fåll o. d. på (ett plagg o. d.) o. sy fast densamma. Sömnadsb. 197 (1915).
4) (†) bildl.: inflicka, infoga, anföra (ngt i en berättelse o. d.). Johannes Gothus insömmar här the tree Konungar, som tillförendhe omtalat är. LPetri Kr. 30 (1559). ÄARäfst 15 (1596). —
-SÖNDRING, r. l. f. [ordet är bildat av AJosefson i anslutning till AV-, UT-SÖNDRING] fysiol. inre sekretion. Josefson Insöndringsorg. 10 (1925). Sjukdomsfall beroende på rubbningar i insöndringen. Söderström LäkKvacksalv. 34 (1926). 3NF 6: 778 (1927).
-organ. organ med inresekretorisk funktion. Vad betyda insöndringsorganen för vår kropp och själ? Josefson (1925; boktitel). —
-SÖRPA, -ning. (i fackspr., föga br.) göra (ngt) till ”sörpa” l. deg o. d. gm blandning med vatten l. annan vätska. Fin hackelse af Råghalm, som .. insörpades med kokad Lag på Eneris. SP 1792, nr 128, s. 3. JernkA 1899, s. 355 (: insörpning). —
-SÖRPLA, -ing. (mindre br.) sörpla i sig; suga in. Stiernstolpe Arndt 3: 155 (1808). Insörplande den grumliga men aromatiska drycken (dvs. kaffet), gjorde vi våra betraktelser öfver sällskapet. Wachtmeister MedelhSk. 31 (1884). Wretlind Läk. 7: 28 (1899).
Spalt I 943 band 13, 1933