| Publicerad 1933 | Lämna synpunkter |
INTAGA in3~ta2ga, r. l. f.; best. -an; pl. -or ((†) -ur Spegel (1712), Abrahamsson 890 (1726). Anm. Med avs. på pl. intager se INTAG).
1) (†) till INTAGA, v. 1 b slutet: intagande av kreatur som olovligen kommit in på annans mark. Om Intagor i Innams Hagen. MeddNordM 1899—1900, s. 47 (1754).
2) till INTAGA, v. 10 b: (inhägnande o.) avskiljande till eget bruk av mark (som är samfälld egendom l. som tillhör annan person); numera bl. jur. om dylikt besittningstagande som försiggår i annan ordning än den av lagen föreskrivna. Göra intaga, förr äv. intaga sker o. d. Angående olaga intagor, sampt swediande och brännande. VDAkt. 1694, nr 746. Kärer någor til annan för intagor, eller annan åvärkan. BB 10: 6 (Lag 1734). Inga intagor måge ske eller torp och backestugor vidare i Nya Kopparbergs Sokn anläggas. Bergv. 2: 38 (1737). När någon gjordt intaga uti Byens oskifto-skog och mark. PH 6: 4780 (1758). 3NF 12: 576 (1930).
3) (i sht i folkligt spr. samt kam.) till INTAGA, v. 10 b, konkret: mindre jordområde som förut tillhört oskiftad mark o. vilket gm inhägnande, uppodling o. d. tagits i besittning av ngn. LMil. 2: 3 (1686). Intagor och nyåkrar. Hülphers Norrl. 4: 114 (1779). Omtvistade hägnaden borde anses som intaga af allmänna utmarken. Calonius 5: 217 (1799). Torpen Myskdalen, Dalstugan, Åhlgölet (ha) .. tillkommit såsom intagor å Jönåkers häradsallmänning. BtRiksdP 1904, I. 1: nr 19, s. 12.
4) (†) till INTAGA, v. 11 (b): erövring (i konkret anv.); äv. bildl. Tessin Bref 2: 85 (1754). Icke den Regent är störst, .. hvilken under öfvadt hjeltemod, och skurna blodiga Lagrar, Sitt Rike med nya intagor förmerar. Gadd ÅmVetA 1770, s. 47. Möller Kyrkoh. 482 (1774; bildl.).
Spalt I 947 band 13, 1933