| Publicerad 1933 | Lämna synpunkter |
ITALIENSK it1alie4nsk l. ital1-, äv. ita1l-, l. -än4sk, äv. it1alje4nsk l. -jän4sk, förr äv. ITALIANISK äv. ITALIANSK, adj.; adv. -T.
som tillhör l. har avseende på l. härstammar från osv. Italien l. italienarna; som är skriven l. uttryckt på l. tillhör l. utmärker italienska språket. Den italienska litteraturen. Italiensk musik. The talijaneske spelle Menn. VinkällRSthm 1562. Den Italiäniska comoedianten Arliqvino. HdlCollMed. 1696, s. 617. Qvinfolken kläda sig i vår förskräckeliga vinter, som voro de uti en italiensk sommar. Linné Diet. 1: 87 (c. 1750). Den italienska barockens .. snirkelverk. Hahr ArkitH 414 (1902). — särsk.
a) i uttr. o. förb. som utgöra namn på vissa från Italien härstammande l. för Italien utmärkande produkter l. uppfinningar m. m.
italiensk balsam [jfr nylat. balsamum italicum] (farm.) av italienaren Ludovico Locatelli komponerad salva använd i sht i ä. medicin, lokatellbalsam. Gentz Lindgren 90 (1929). — italiensk bokföring, italienskt bokhålleri o. d. [jfr t. italienische buchhaltung] (handel.) från Italien härstammande bokföringssystem enligt vilket varje post antecknas på två konton (debet o. kredit), dubbelt bokhålleri. Anthonii van Keulighem Jtalianiske Bokhållerij. BoupptSthm 31/3 1671 (om bok). Ramstedt BokförGr. 155 (1915). — italienska höns, (husdj.) en från Italien härstammande hönsras, italienare (se d. o. 2). Juhlin-Dannfelt (1886). — italiensk jord [jfr t. italienische erde, fr. terre d’Italie] (i fackspr.) benämning på olika slag av bruna l. gröna jordfärger, ss. bolusfärg, umbra o. grönjord. Pfeiffer (1837). Kjellin 414 (1927). — italienskt rajgräs, (bot. o. landt.) det till familjen Gramina hörande gräset Lolium multiflorum Poir. QLm. I. 3: 59 (1833). — italienskt rödt, (i fackspr.) rödt, järnoxidhaltigt färgämne, engelskt l. venetianskt rödt. Ekenberg (o. Landin) (1892). — italiensk sallad [jfr t. italienischer salat, fr. salade italienne] (kok.) ett slags sallad beredd av grönsaker, majonnäs m. m. Nygren Kokb. 165 (1920). — italienskt vatten, (†) ett slags av saft o. socker tillredd läskdryck. Rålamb 14: 135 (1690).
b) (†) i uttr. italienska praktiker, italienskt stycke o. d., om bedrägliga ränker l. bedrägligt knep o. d. De nu allestädes regerandhe Italianische practiker. AOxenstierna 2: 278 (1616). Så at ett Italianisk stycke kan aldrigh vara så stoor, han, upbördzmannen, hafver det practicerat än bättre. RP 9: 495 (1642; i fråga om förh. i Finl.).
c) (†) byggn. i uttr. italienskt tak, tak bestående av två parallella, medelst en lodrät vägg förbundna takfall, ett övre o. ett nedre, säteritak. VDAkt. 1737, nr 34 (1736). De så kallade Italienske tak, som med bräder äro beklädde på mellansatsen. PH 5: 3472 (1752). SvKulturb. 3—4: 304 (1930).
d) [jfr d. italiensk, t. italienisch] (†) i substantivisk anv., i sg. obest., om italienska språket; jfr ITALIENSKA 2. Brahe Oec. 30 (1581; uppl. 1920). 2 stycken comedier .. på italienisk. Ekeblad Bref 1: 260 (1653).
2) italienska språket; jfr ITALIENSK d. Bureus KonStyr. A 4 b (1630). Italienskan, som bland de romanska språken mest liknar latinet. Noreen VS 1: 66 (1903). —
Spalt I 1244 band 13, 1933