| Publicerad 1934 | Lämna synpunkter |
JORDMÅN jω3rd~må2n, r. l. m.; best. -en, vard. (utom i södra Sv.) äv. =; pl. -er.
1) (†) till JORD 5: jordområde, jordstycke; jordegendom. Then ioordhemon, som eder stadh paa bygdt ær. G1R 2: 239 (1525). Eneman Resa 2: 18 (1712).
2) (†) till JORD (4 o.) 6: mark; terräng; grund. Brahe Oec. 96 (1585; uppl. 1920). I Öster-Dalarna .. är skedd en Jordbäffning, så at Jordmonen hafwer .. remnat. Laurelius Opusc. VIII. 2: 121 (1665). I anseende til Jordmånens starcka slutning. VDAkt. 1779, nr 501.
3) till JORD 7; om de lösa jordlagren med hänsyn till deras sammansättning o. beskaffenhet, i sht deras betydelse för växtligheten, större l. mindre lämplighet för odling o. d.; äv. abstraktare: beskaffenheten av (viss) jord (i sht med tanke på växtkraft o. d.); äv. (i sht i fackspr. o. företrädesvis i pl.): slag av jord, jordslag, jordart. God, dålig, fet, mager, fruktbar, ofruktbar, karg, lös, fast, lätt, hård jordmån. Kalla och sura jordmåner. War doch lijkwäl sielfwa sädhen godh, Endoch at tree parter ther af, för iordemånen skuld, icke baar frucht. OMartini Pred. C 1 a (1606). Jordmånen på högderna (vid Kanton) består af en rödacktig Sandjord. Osbeck Resa 217 (1751, 1757). Under hafre ensam gödes ej, om ej jordmon är dess mera steril. NorrlS 1: 116 (1802). På mullrika jordmåner stå foderbetorna rätt lofvande. SDS 1917, nr 186, s. 6. Råhumus är .. en sämre jordmån än mylla. 2NF 38: 129 (1925). — särsk.
a) (numera föga br.) allmännare, om de lösa lager som täcka bärggrunden (utan hänsyn till deras beskaffenhet), jord (se d. o. 7); ofta motsatt: bärglager o. d. L. Paulinus Gothus Com. 70 (1613). Hvar någon Jordmon är, ther är alt med Skog öfvervuxit. Œdman Bahusl. 217 (1746). Bearbeta jordmonen. Cavallin (1875). 3NF 10: 1157 (1929).
b) i mer l. mindre bildl. anv. Bilda, utgöra en tacksam, äv. mottaglig jordmån för ngt. Falla i en god l. tacksam jordmån. Lagerström Bunyan 2: 111 (1727). Sedligheten är den jordmon, på hvilken tron uppvexer. Wallin Rel. 3: 10 (1831). En klen afkomma, hvars svaga organism utgör en gynnsam jordmån för tuberkelbacillens utveckling. KrigVAH 1884, s. 4. Löwenhjelm fann vid sin ankomst (till Petersburg) jordmånen redan beredd för sitt förehafvande. Tegnér Armfelt 3: 386 (1887). Missnöjet är socialismens yppersta jordmån. Hedin TalUngdemokr. 75 (1914).
-HORISONT.
2) geol. till 3; om mäktigheten av en jordmån. En av fint material uppbyggd jordart .. äger betydligt tunnare jordmånshorisont än en jordart, som sammansättes av ett grövre material. Fennia XL. 5: 15 (1918). —
-LÄRA, r. l. f. lära(n) om jordarternas beskaffenhet o. användning m. m.; äv. konkret, om lärobok i detta ämne. SFS 1860, nr 20, s. 7. SkogsvT 1911, Fackupps. s. 281. —
Spalt J 196 band 13, 1934