Publicerad 1934   Lämna synpunkter
JULIENN ʃyl1iän4 l. ʃy1l-, l. ʃyljän4, r.; best. -en, vard. (utom i södra Sv.) äv. =; pl. (i bet. 2) -er.
Ordformer
(vanl. skrivet julienne. julien 1896 (: juliensoppa))
Etymologi
[av fr. julienne, elliptiskt för potage à la julienne (eg.: soppa efter Jules’ l. Juliens metod), o. bildat till ettdera av mansnamnen Jules l. Julien, av lat. Julius resp. lat. Julianus, avledn. av Julius (jfr JULI)]
kok.
1) juliennsoppa. Hagdahl Kok. 159 (1879). Langlet Husm. 177 (1884). Östergren (1929).
2) i pl., stundom äv. i sg. ss. koll.: grönsaker skurna i fina strimlor, eg. för användning i juliennsoppa. VaruförtTulltaxa 1: 72 (1912). Escoffier 2: 8 (1928).
Ssg: JULIENN-SOPPA, r. l. f. kok. soppa (numera bl. om konsommé) med grönsaker, eg. skurna i fina strimlor (o. brynta). Afredd Julienne-soppa. PrHb. 2: 151 (1886). Wenström HusmKokb. 11 (1922). Escoffier 1: 75 (1927).

 

Spalt J 258 band 13, 1934

Webbansvarig