| Publicerad 1934 | Lämna synpunkter |
JUMPA jum3pa2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING.
(i sht i sjömansspr.; se dock slutet) hoppa, ”skutta”. Barnet jumpade af alla sina små krafter efter bytet. Callerholm Stowe 9 (1852). (Kronomännen) jumpade .. ombord å fiskebåtarne. GHT 1898, nr 52, s. 3. Det kändes .. riktigt skönt att .. slippa jumpa i riggen som de andra. Därs. 1905, nr 197 B, s. 3. — särsk. (i sht i pojkspråk): hoppa på isflak. SD 1889, nr 20, s. 3. Omkommen under ”jumpning”. VL 1907, nr 69 A, s. 4 (tidningsrubrik). jfr: ”Jumpa” är en sport, som med förkärlek bedrifves af det yngre slägtet och består däri att man från en fast iskant hoppar ut på ett i en vak befintligt löst isstycke och från detta till motsatta iskanten. AB 1897, nr 61, s. 2.
JUMPA OMKRING10 04. Medan folket där nere jumpade omkring dyvåta, frusna och halfsneda. Siwertz Mälarp. 205 (1911). —
Spalt J 261 band 13, 1934