Publicerad 1934   Lämna synpunkter
JUNGMAN juŋ4~man1 l. 3~2, m.; best. -mannen, vard. (utom i södra Sv.) äv. =; pl. -män.
Ordformer
(jeng- 1756. jung- 1788 osv.)
Etymologi
[jfr d. jungmand, av nt. l. t. jungmann, av jung (se UNG) o. mann (se MAN, m.)]
a) sjöt. obefaren l. halvbefaren matros; jfr LÄTT-MATROS. (Han) förhyrde sig .. för Jengman på et Genuesiskt skepp af 64 Canoner. Högström ÅmVetA 1756, s. 11. Jungmannen Anders Tvitsell. GT 1788, nr 56, s. 2. Smith (1916).
b) (förr) sjömil. innehavare av yrkesgrad mellan skeppsgosse o. matros inom den sv. örlogsflottan. Hvardera kompaniet skulle bestå af 90 man, hälften matroser och hälften jungmän. KrigVAT 1845, s. 684. BtRiksdP 1871, I. 1: nr 1, Bil. 4, s. 21. Spak HbFältartill. 3 (1873).
Ssgr: (a) JUNGMANS-HYRA, r. l. f. sjöt. jfr HYRA, sbst.2 1 b. —
(b) -KOMPANI. (förr) sjömil. kompani av jungmän under tjänstgöring i land. Backman Lags. Suppl. 254 (i handl. fr. 1831). —
-ÅR. sjöt. år varunder ngn är jungman; särsk. till JUNGMAN a. Blomberg Sjöfolk 48 (1917).

 

Spalt J 280 band 13, 1934

Webbansvarig