Publicerad 1935   Lämna synpunkter
KAKA, v.2 (v.1, se KAKA, sbst., avledn.) -ade.
Etymologi
[av ljudhärmande urspr.; jfr KAK]
(†) om gås: kackla. Gåsen kakade vthan falz, / Ey, så kaka tigh i tin hals. Sigfridi G 1 b (1619).

 

Spalt K 67 band 13, 1935

Webbansvarig