| Publicerad 1935 | Lämna synpunkter |
KAMPEMENT kam1pemän4t l. (numera bl. i bet. 2 b) KAMPAMENT kam1pamän4t, n.; best. -et; pl. = ((†) -er LMil. 2: 470 (1691), HSH 2: 147 (1775); -s (Kling Spect. Ee 4 a (1735))).
1) (†) det förhållande att trupper ”kampera” (se KAMPERA 1 a) på en plats, särsk. för övningar under viss bestämd tid; äv. konkretare, om tidsperiod under vilken trupper ”kampera” ngnstädes (i o. för övningar). Då hans konglige may:ts lijf-guardie ifrån Stockholm upbröt at hålla sitt campemente uppå Ladugårdsgärdet. Lindsten Vitt. 389 (1716). Så väl under Regimentets station i staden, som under de årlige Campementen på Kongl. Ladugårdsgiärdet. VDAkt. 1784, nr 116. Calonius Bref 47 (1794). Pfeiffer 54 (1837).
2) lägerplats.
a) (numera bl. ngn gg i fråga om ä. förh.) mil. lägerplats för trupper (ofta med inbegrepp av därå uppförda tält, lägerhyddor, baracker o. d.), läger. OSPT 1686, nr 31, s. 6. Om utstickning af et Campemente, för et Regemente til Fot. PH 5: 3140 (1751). Ett campement inrättas vid staden Enköping i Upland, och följande regementer (skola) der samlas (osv.). KrigVAT 1850, s. 568 (1766).
b) [efter eng. campement o. span. campamento] (tillf. i fråga om förh. i engelsk- l. spansktalande länder) om icke militär lägerplats; särsk. om plats med provisoriska bostäder (tält, baracker o. d.) för arbetsstyrka vid ny (o. tillfällig) arbetsplats (ss. vid järnvägsbyggnad o. d.) arbetsläger. Samtiden 1873, s. 716 (om pilgrimsläger vid Ganges). När vi kommo så nära kampamentet att vi kunde skönja vaktmannens silhuett mot elden (osv.). Taube Svärm. 28 (1925; i fråga om förh. i Argentina).
3) (†) i pl., om bestämmelser utfärdade rörande anordningen av o. tjänsten i ett militärt läger. LMil. 4: 1513 (1715).
4) (förr) mil. detachement som utskickades från armé för att på viss angiven plats utsticka läger för densamma. Sturtzenbecher 94 (1805).
Spalt K 305 band 13, 1935