| Publicerad 1935 | Lämna synpunkter |
KAPELL kapäl4, sbst.1, n. (G1R 1: 34 (1522) osv.) ((†) r. l. f. SvBrIt. 1: 84 (c. 1700), UrFinlH 505 (1737), Larsen (1865; jämte n.)); best. -et (OPetri Kr. 329 (c. 1540) osv.); pl. = (OPetri GudzOrdh D 3 b (1528) osv.) l. -er (OPetri GudzOrdh D 3 b (1528) osv.); förr äv. KAPELLE, n.; best. -et; pl. -en (Schroderus Os. 2: 560 (1635)).
1) för gudstjänständamål avsedd, mindre byggnad l. del av byggnad; särsk. dels om mindre kyrkobyggnad i mera avlägset liggande del av större församling (i sht förr äv. om mindre kyrkobyggnad i kapellförsamling) l. om gudstjänstlokal i en i övrigt för profant bruk avsedd byggnad (t. ex. slott o. d.) l. om byggnad för visst kyrkligt ändamål, t. ex. dop l. jordfästning, l. om gudstjänstlokal för främmande trosbekännare l. frireligiösa samfund; dels om rum i l. tillbyggnad till större kyrka (i katolska kyrkor med eget, åt visst helgon invigt altare). JönkTb. 108 (1522). Monge aff then Suenska adhelen .. bleffuo tagne widh halsen, och satte i fengilse, somblige i tornet, somblige i cappellet och somblighe annorstedz på slottet. OPetri Kr. 329 (c. 1540). Caplan skall boo wid capellet. Murenius AV 17 (1637). Ther (dvs. i domkyrkan i Magdeburg) är .. itt capel, hwariäst the 5 kloghe och 5 fåvische jungfrur stå. Bolinus Dagb. 46 (1670). För ej länge sedan är uppförd ett litet nätt kapell för den katolska församlingen (i Malmö). IllSv. 1: 235 (1882). Vid de i gotisk stil uppförda större (medeltids-)kyrkorna fanns ofta kring koret en krans af kapell. Hildebrand Medelt. 3: 386 (1900). Krematoriets kapell å Norra kyrkogården. NDA 1910, nr 283, s. 2. — jfr BAPTIST-, BEGRAVNINGS-, BETEL-, BORG-, DISSENTER-, DOM-, DOP-, EXPIATIONS-, GRAV-, HUS-, KOR-, KYRKO-, LAPP-, LIKBRÄNNINGS-, SIDO-, SKÄRGÅRDS-, SLOTTS-, TRÄ-, VÄG-, ÖDE-KAPELL m. fl. — särsk.
a) (†) om hednisk gudstjänstlokal. 2Mack. 1: 15 (Bib. 1541; Apokr. 1921: det inhägnade tempelområdet). Itt Affgudiskt Capell. Schroderus Os. 1: 422 (1635).
c) i bildl. uttr. Her skedde såsom man seia plegar. Ther Gudh bygger sigh een kyrckia, ther bygger fanen strax sigh ett cappell breddwidh. Svart G1 96 (1561; efter t. (Luther): wo Gott eine kirchen bauet, da bauet der teufel eine kapellen). Theatrar (voro enl. puritanerna) satans kapeller. Geijer I. 1: 124 (1818).
2) (numera nästan bl. i officiellt spr.) i utvidgad anv. av 1: kapellförsamling, kapellag. Almquist CivLokalförv. 3: 176 (i handl. fr. 1544). Wij, som uti be:mte Capell bo. VDAkt. 1751, nr 455. Detta kapell (är) till mera än hälften af befolkningen finskt. FoU 16: XXXV (1903). PT 1909, nr 162 A, s. 4. Hülphers .. säger .. om Kalix socken, att den någon tid till en del varit kapell under Luleå. NorrbHembSkr. 1: 2 (1928). — särsk. övergående i bet.: befattning ss. präst i kapellag l. kapellförsamling. Carlén Skuggsp. 1: 269 (1861, 1865).
3) [anv. utgår urspr. från bet.: kapell (se 1) i kyrka, vari den liturgiska sångkören sjöng, varefter ordet kom att användas om sångkör som sjunger i dyl. kapell o. sedermera om samling av instrumentspelande musiker] mus. samling av instrumentspelande musiker (eg. o. urspr. om sådan hörande till en furstes hov), orkester; förr äv. om sångkör. Schroderus Os. 1: 821 (1635; om sångkör). Hr. Carl Franc, Directeur öfver Kongl. Capellet. Henel 1735 125 (1736). (Professor Bring) var ock musicus och Inspector öfver Academiens Capell. Nyrén Charakt. 103 (1780). Norlind AMusH 207 (1920). — jfr DAM-, HOV-, MANDOLIN-, MUSIK-, STADS-, STRÅK-, ZIGENAR-KAPELL. — särsk.
a) bildl. Hvart och et Trä var et härligt och välstämmande Capell. SedolärMercur. 3: nr 18, s. 7 (1731; i fråga om sjungande fåglar). Hungren (bland burfåglarna) växte, .. strupan tårkade, sången stadnade, .. Capellet vardt öde. Tessin Skr. 21 (1761).
b) [anv. utgår från det it. uttr. a capella, i kyrklig stil, i ”kapellstil”] i fråga om körsång utan ackompanjemang av instrument; i ssgn KAPELL-KÖR.
(2) -BO, m.||ig. (kapell- 1658—1934. kapells- 1637—1666) (numera knappast br.) invånare i kapellförsamling l. kapellag. Murenius AV 17 (1637). BtRiksdP 1898, I. 1: nr 86, s. 12. Cederlöf FinlPrästEkon. 283 (1934). —
(jfr 2) -BY. (kapell- 1838 osv. kapelle- 1560. kapells- 1894) (numera knappast br.) by som utgör kapellförsamling l. kapellag. G1R 29: 726 (1560). TurHb. 1: 32 (1894). FoFl. 1920, s. 137. —
(jfr 1) -BYGGNAD. konkret. Almqvist Kap. 16 (1838). Chor- och kapell-byggnader. Reuterdahl SKH III. 2: 85 (1863). —
(jfr 1) -BYGGNING. (kapell- 1887. kapells- 1662) (mindre br.) konkret. Murenius AV 510 (1662). UpplFmT 6—15: 328 (1887). —
(jfr 2) -FÖRSAMLING. (kapell- 1791 osv. kapells- 1720) kapellag; särsk. om kapellag som erhållit en självständigare ställning gentemot den större församlingen (t. ex. med egen kyrkostämma o. eget kyrkoråd m. m.). PH 1: 187 (1720). Östergren (1929). —
-GÅRD. (kapell- 1860—1898. kapelle- 1594) (†)
1) till 1: gård som tillhör l. tillhört ett kapell. SthmTb. 9/11 1594. Hagström Herdam. 2: 99 (1898).
(jfr 2) -GÄLL, n. (kapell- 1558—1934. kapelle- 1536—1589) (i fråga om ä. förh.) kapellag, kapellförsamling; jfr GÄLL, sbst.4 Vdij for:ne Capelle geldh Kalijoki. G1R 11: 154 (1536). De med egne Prester försedde Capellgäll. SFS 1830, s. 710. Cederlöf FinlPrästEkon. 37 (1934). —
(1) -KNUT. [anledningen till benämningen är oviss] (†) byggn. hopfogning av liggande timmerstockar i hörnen av en byggnad, av samma slag som s. k. laxknut, men i motsats till denna med rätvinkliga inhuggningar. Murenius AV 598 (1666). Sturtzenbecher (1805). LfF 1855, s. 50. —
(1) -KRANS. byggn. krans av kapell (avstängda rum l. tillbyggnader) rundt koret i en större senromansk l. gotisk kyrka. Upmark Lübke 335 (1872). Varnhems (kyrka), som .. har halvrunt kor med omgång och kapellkrans. Flodström SvFolk 317 (1918). —
(2) -KYRKA. (tillf.) kyrka i kapellförsamling l. kapellag. PoetK 1813, 2: 42. PT 1909, nr 162 A, s. 4. —
(3 b) -KÖR, r. (mindre br.) mus. om körsång utan ackompanjemang av instrument. (Hennerberg o.) Norlind 2: 43 (1912). —
(jfr 2) -LAG, n. (kapell- 1794 osv. kapells- 1762—1831) från större församling avskild församlingsdel med egen (vanl. mindre) gudstjänstlokal, eg. o. urspr. om sådan vars invånare själva bestämma om sin kyrka o. kapellpredikantens avlöning, men dessutom få bidraga till hela församlingens kyrko- o. prästgårdsbyggnad; jfr -FÖRSAMLING. Hülphers Dal. 142 (1762). SFS 1926, s. 987. —
(jfr 2) -LÄN. (kapell- 1578—1729. kapelle- 1536) (†) kapellag, kapellförsamling; anträffat bl. i fråga om förh. i Finl. G1R 11: 154 (1536). UrFinlH 384 (1729). —
(3) -MÄSTARE. (kapell- 1602 osv. kapelle- 1582) urspr.: ledare av sångkör; sedermera: ledare av musikkapell. RP 6: 47 (1636; om ledare av musikkapell). Assaph hafwer warit en härligh Cantor och Capelmestare som een stoor deel aff Psalmerne Musicaliter stält. Rudbeckius CAppelbohm D 1 b (1668). (Jeanson o.) Rabe 1: 218 (1927). jfr HOV-, VICE-KAPELLMÄSTARE. särsk. bildl. Dauid skiffter hela songeskolan medh songarenar, vnder Christo then öffuersta Capalemestaren, j tree åtskilieliga hopar. PErici Musæus 5: 63 b (1582). —
(2) -PREDIKANT. (kapell- 1860 osv. kapells- 1788) ordinarie prästman med tjänstgöring i kapellag l. kapellförsamling (numera officiellt kallad: komminister). GT 1788, nr 75, s. 2. Böök ResSv. 235 (1924).
Ssgr: kapellpredikants-befattning.
-boställe.
-tjänst. —
(3) -SAL. sal för musikkapells övningar. HTSkån. 1: 286 (i handl. fr. 1768). UNT 1928, nr 10073, s. 1. —
(jfr 2) -SOCKEN. (kapell- 1727 osv. kapells- c. 1660—1665) (numera knappast br.) kapellförsamling. Gyllenius Diar. 230 (c. 1660). Högberg Vred. 1: 169 (1906). —
(2) -TJÄNST. (kapell- 1849. kapells- 1762)
-BY, -GÅRD, -GÄLL, se A. —
-LÄN, -MÄSTARE, se A.
C (†): KAPELLS-BO, -BY, se A. —
-BYGGNING, -FÖRSAMLING, se A. —
(2) -KISTA. kista vari kapellags l. kapellförsamlings pänningar m. m. förvaras. Murenius AV 253 (1653). Därs. 456 (1660). —
-LAG, -PREDIKANT, -SOCKEN, -TJÄNST, se A.
KAPELLIT, m.||ig. (†) till 2: invånare i kapellag l. kapellförsamling. JLagus (1828) hos Krook VäckÖsterb. 1: 169.
Spalt K 433 band 13, 1935