Publicerad 1935   Lämna synpunkter
KAPELL kapäl4, sbst.4, n. (Möller 1: 397 (1745) osv.) ((†) r. l. m. l. f. Spegel 6 (1712), Dalin (1852)); best. -et (ss. r. l. m. -en); pl. = (Sundén (1885; jämte -er) osv.) l. (ss. r. l. m. l. f. alltid) -er (Stiernhielm Arch. H 2 b (1644) osv.).
Ordformer
(förr äv. skrivet cap-. capel 1759 (: Capelugnar)—1771. kapell (cap-) 1644 (: Capeller, pl.) osv. kappell (capp-) 1744 (: Cappelleringen)—1859 (: Kappellprofvet))
Etymologi
[jfr d. kapel, mnt. kapelle, holl. kapel, t. kapelle; uppkommet gm sammanblandning av fr. coupelle, av lat. cupella, liten skål, diminutivbildning till lat. cupa, skål (se HUV, sbst.1), o. fr. chapelle, hjälm på retort l. destillerkolv, av mlat. capella (se KAPELL, sbst.1). — Jfr KAPELL, sbst.1—3]
kem. o. tekn.
1) (förr) i sht i proberkonsten använd liten flat, med benaska l. urlakad träaska fodrad skål l. degel vari metall, i sht guld l. silver avdrevs (se AVDRIVA 5 slutet). Stiernhielm Arch. H 2 b (1644). (Vetenskaperna) viste, huru .. sådane Metaller, Malmer, Bärg- Jord- Sand- och Ler-arter uti diglar, på Scherblar och Capeller smältas och drifvas. Vallerius PVetA 1744, s. 16. VaruförtTulltaxa 1: 484 (1912). — jfr ASK-, BENASKE-, PROBER-KAPELL.
2) (förr) med sand, vatten l. dyl. fylld skål vari på laboratorier bägare o. d. upphettades. Berzelius Brev 9: 132 (1815). Nyblæus Pharm. 149 (1846). Cleve KemHlex. (1883). SvUppslB (1933). — jfr SAND-, VATTEN-, ÅNGBADS-KAPELL.
3) [jfr språkprovet från 1884] dragskåp (se DRAG, sbst. ssgr). Cleve KemHlex. (1883). Vanligen äro dessa skålar (med sand för upphettning av kolvar m. m.) öfverbyggda med skåp, försedda med aflopp för skadliga gaser, och sedermera hafva äfven dessa dragskåp erhållit benämningen kapell. NF (1884). Hallström Händ. 53 (1927). — jfr AVDUNSTNINGS-, DRAG-KAPELL.
Ssgr (kem. o. tekn.): (1) KAPELL-ASKA, r. l. f. [jfr t. kapellenasche] (förr) aska (i sht benaska) till kapell. VetAH 1794, s. 232. WoJ (1891). —
(1) -FIN. (†) om silver l. guld: renad på kapell, fullständigt ren. Rinman JärnH 514 (1782). —
(1) -FODER. (förr) apparat för formning av aska till kapell. Wallerius ChemPhys. 1: 34 (1759). Hjelm ÅmVetA 1786, s. 40. Heinrich (1814, 1828). —
(1) -GULD. (numera knappast br.) på kapell renat guld, fullständigt renat guld. Wikforss 1: 346 (1804). WoJ (1891). —
(1) -PROV. (förr) prövning av gulds l. silvers renhet gm avdrivning. Eneberg Karmarsch 2: 92 (1859). —
(1) -SILVER. [jfr t. kapellensilber] (numera knappast br.) jfr -GULD. Rinman 2: 590 (1789). Schulthess (1885). —
(2) -UGN. [jfr t. kapellenofen] (förr) ugn för upphettning av kapell. Wallerius ChemPhys. 1: 48 (1759). Nyblæus Pharm. 151 (1846). Auerbach (1909).
Avledn. (till 1; kem. o. tekn.): KAPELLERA, v.2 (v.1 se sp. 437), -ing. [jfr t. kapellieren] (numera knappast br.) med avs. på guld l. silver: rena l. pröva på kapell, avdriva (se d. o. 5 slutet). VetAH 1744, s. 61. 2NF (1910).
Avledn.: kapellation, r. l. f. (numera knappast br.) kapellering, avdrivning (se AVDRIVA 5 slutet). NF 6: 226 (1882). 2NF (1910).

 

Spalt K 438 band 13, 1935

Webbansvarig