Publicerad 1935   Lämna synpunkter
KARBONAT kar1bona4t l. -å- l. -ω-, n.; best. -et; pl. (i bet.: olika slag av karbonat) = (Cleve KemHlex. (1883) osv.) l. -er (Gadolin osv.).
Ordformer
(karbonat (car-) 1798 osv. carbonate 1800 (: carbonate syran))
Etymologi
[jfr t. karbonat, eng. carbonat, fr. carbonate; av nylat. carbonatum, avledn. av lat. carbo (gen. -ōnis), kol (jfr KARBON-)]
kem. vart särskilt av kolsyrans salter, kolsyrat salt, kolsyresalt; äv.: mineral bestående av l. innehållande kolsyrat salt. Gadolin InlChem. 82 (1798). Berzelius ÅrsbVetA 1840, s. 138. LAHT 1922, s. 465. — jfr AMMONIUM-, BARIUM-, BI-, BLY-, JÄRN-, KALCIUM-KARBONAT m. fl.
Ssgr: KARBONAT-BÄRGART~02. miner. bärgart innehållande ngt slag av karbonat. Ramsay GeolGr. 1: 303 (1912). —
-HALT, r. (i fackspr.) LB 1: 113 (1899). —
-MALM. miner. av järnkarbonat bestående järnmalm. JernkA 1890, s. 250. LfF 1911, s. 46. —
-STEN. med. blåssten bestående av bl. a. kalciumkarbonat. Wretlind Läk. 8: 74 (1900). —
-SYRA, r. l. f. (†) kolsyra. VetAH 1800, s. 189.

 

Spalt K 542 band 13, 1935

Webbansvarig