Publicerad 1935 | Lämna synpunkter |
KARNIS karni4s, r. l. m.; best. -en; pl. -er.
1) (i fackspr.) å byggnad l. möbel o. d.: list med s-formig profil (sammansatt av en konkav o. en konvex del). Stigande karnis, karnis vars övre del skjuter längre fram än den undre; fallande karnis, karnis vars undre del skjuter längre fram än den övre. Omvänd stigande karnis, stigande karnis med undre delen konkav o. övre delen konvex; omvänd fallande karnis, fallande karnis med undre delen konvex o. övre delen konkav. Peringskiöld MonUpl. 147 (1710). Stål Byggn. 1: 300 (1834). Stigande karniser användas som krönande delar; fallande karniser anbringas å socklar eller baser. NF (1884). Werner Korsvirk. 47 (1924). — jfr TAK-, VÄGG-KARNIS.
2) (föga br.) om värktyg för formande av karnisformiga lister.
b) byggn. för framställning i puts av karnisformig list användt bräde med utskärning efter listens form. Klint (1906).
-BLY. (†) fönsterbåge av bly med karnisformig genomskärning; äv.: sådant bly som användes till dylika fönsterbågar. Fischerström 2: 186 (1780). Brunius Metr. 504 (1854). —
-FORMAD, p. adj. Erixon Möbl. 2: XVII (1926). —
(jfr 2 a) -HYVEL. hyvel avsedd för hyvling av karnisformiga lister. BoupptSthm 1677, s. 121 b (1676). Jernet till karnishyfveln .. (är) S-formigt. Eneberg Karmarsch 1: 133 (1858). Landsm. XVIII. 1: 7 (1912). —
Spalt K 602 band 13, 1935