Publicerad 1937   Lämna synpunkter
KORNISCH korniʃ4, r. l. m. l. f.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(förr äv. skrivet cor-. -nice 1683. -nich(e) c. 1700—1868. -nicer, pl. 1685. -nis 1837—1919. -nisch c. 1760 osv. -niss 1781)
Etymologi
[av fr. corniche l. it. cornice, av lat. coronis, släng (”krumelur”) varmed skrift avslutas, av gr. κορωνίς, krökt, ss. sbst.: ngt krökt l. böjt, slutsläng i skrift, besläktat med κορώνη (se KORONA). — Jfr KARNIS]
1) arkit. o. konst. avslutande l. krönande listvärk (särsk. under tak l. på pelare); kranslist, kransgesims. SvTrädgK 2: 51 (i handl. fr. 1683). (Tämplets) cornicher, friser / Af upphöjdt bildverk prydas. JGOxenstierna 4: 92 (1815). Bagge Wendt 46 (1835). (Man) indelar .. den (attiska pelarfoten) i basen, mellanstycket .. och cornichen. Palmblad Fornk. 2: 265 (1844). Josephson Tessin 2: 25 (1931).
2) list avsedd att därvid upphänga gardiner l. draperier o. d.; gardinlist. Patent nr 6588, s. 1 (1896). Gardinerna (voro) hvita och blommiga, med förgylld kornisch och hållare. Nyblom Minn. 1: 28 (1904). Rig 1922, s. 83 (i sänghimmel).
Ssg (till 2; i fackspr.): KORNISCH-KROK. för fästande av kornisch. HemslöjdsutstSthm 1880, s. 145.

 

Spalt K 2451 band 14, 1937

Webbansvarig