| Publicerad 1935 | Lämna synpunkter |
KARRIÄR kar1iä4r, äv. -æ4r, stundom karjä4r l. -æ4r (kariä´r Dalin; -jä´r WoJ), r. l. m., äv. (i uttr. (i) fullt karriär, se 3) n.; best. -en, äv. -n; pl. (i bet. 5, 6) -er.
1) (†) ridbana; löpbana. Andersson (1845). Dalin (1851). Ekbohrn (1868; äv. i den postuma uppl. 1904).
2) [efter fr. donner carrière (au cheval), eg.: giva (hästen) fältet fritt, giva (hästen) fria tyglar, äv. bildl.: giva fritt lopp åt ngt] (†) i uttr. giva l. lämna karriär.
a) i uttr. giva karriär, eg.: giva (hästen, hästarna) fria tyglar; rida i fyrsprång. Man har sett Preussiska Kavalleriet .. gifva carriere med rättelse åt högra flygeln. KrigsmSH 1798, 2: 67. KrigVAH 1805, s. 180.
b) bildl., i uttr. lämna karriär åt (ngt), lämna fritt lopp l. fria tyglar åt (ngt). För dig kan jag lämna Carriere åt slika idéer (som de nyss nämnda), ty du känner dem lika. JGOxenstierna (1785) hos Lamm Oxenst. 24.
3) (numera icke i fackspr.) benämning på hästens häftigaste o. snabbaste gångart: fyrsprång; särsk. i uttr. i karriär, i fyrsprång. Rida i full (äv. fullt) l. sträckt (ngn gg äv. sträckande) karriär, i Finl. äv. i pin karriär. KrigsmSH 1798, 1: 198. Tvenne kavalleriers paralela sammanstötning i full carriere. KrigVAH 1805, s. 145. Ehrengranat Ridsk. I. 1: 63 (1836). I sträckande carriere. Wingård Minn. 1: 28 (1846). I sträckt carrière. Sturzen-Becker 5: 95 (1862). Dragonerna .. sporrade sina hästar till vild karriär. Lindqvist Dagsl. 1: 74 (1898). — särsk. i uttr. i (full osv.) karriär, i utvidgad l. oeg. anv., dels i fråga om körning med häst(ar), dels i fråga om annan rörelse l. förflyttning (särsk. springande): i full fart, i vild l. rasande l. svindlande fart. Innan jag visste ordet af, smögo de sig ur salen och utföre trappan. Jag efter — och nu gick det i full carrière genom gatorna. Altén UngaP 25 (1796). (Hon) hyrde .. häst och släde och rymde i pin karriär till K. Far och Mor i Iisalmi. TurForskn. 3: 126 (1918). Engström Jäs. 245 (1918). jfr PIN-KARRIÄR.
4) (†) ridk. o. mil. ridt i fyrsprång; särsk. om kavallerichock. ExReglCavEsq. 44 (1776). Om tvenne sqvadroner ränna emot hvarandra, och den ena under carrieren bibehåller alignement och känning. KrigVAH 1805, s. 179. Kungen ville göra en carrière uppför (slotts-)backen. De Geer Minn. 1: 205 (1892).
5) levnadsbana, yrke; numera nästan bl. om ämbets- l. tjänstemannabana, med särsk. tanke på den där normalt o. efter mer l. mindre bestämda regler skeende, successiva befordran till allt högre tjänst l. ställning; äv. övergående i bet.: befordringsväg; stundom närmande sig 6. Posten 1769, s. 556. (Min fader) var artilleriofficer: det är samma militäriska carrière, som också den store kejsaren först öppnade sin bana med. Almqvist AmH 2: 80 (1840). (Forssell) tillhörde icke .. någon så kallad regelbunden karriär. Bildt i 3SAH 16: 343 (1901). (Man) skulle .. till de högre posterna, kunna taga framstående män utom den så kallade karriären. Cederström Hugsk. 106 (1919). SvD(A) 1928, nr 129, s. 6. — jfr KONSULS-, MINISTER-KARRIÄR m. fl.
6) passerande av graderna inom ett yrke l. ett ämbetsvärk o. d., uppnående av (successiv befordran till) allt högre tjänst l. ställning, avancemang (särsk. på ämbets- l. tjänstemannabanan l. inom politiken o. d.); äv. allmännare: framgång (i livet). Göra karriär, vinna (snabb) befordran, stiga i graderna, äv.: komma sig upp (i världen); stundom svårt att skilja från 5. Göra en snabb, lysande karriär. Tänka på sin karriär. DA 1771, nr 70, s. 1. (Baron Staëls) bror .. (hade) skämt bort karrieren för honom. Liljecrona RiksdKul. 421 (1841). Kristerson, som gjort sin karrier i hästhandel, bränvin och slagtoxar. NordT 1885, s. 621. Konflikten mellan karriären och kvinnan, mellan verket och kärleken. DN(A) 1934, nr 236, s. 28. — jfr RIKSDAGS-, TJÄNSTEMANNA-, ÄMBETS-, ÄMBETSMANNA-KARRIÄR m. fl.
(6) -LYSTEN. (ngt vard.) som fikar efter att göra karriär; jfr -HUNGRIG. Karriärlystna jurister. SvD(A) 1923, nr 290, s. 5. Essén Eur. 70 (1926). —
(6) -MAKARE. (vard., nedsättande) om person som fikar l. strävar efter att göra karriär; streber, karrierist. En arrivist, en hänsynslös och praktisk karriärmakare. Böök SvStud. 267 (1913). Steffen Krig 4: 53 (1917). —
(jfr 4) -RIDNING. (†) ridk. ridt i karriär. GJEhrensvärd Dagb. 1: 135 (1776; i fråga om ringränning). —
(6) -RYTTARE. (föga br.) = -MAKARE. En parvenu, en karriärryttare. Stiernstedt Mitt 1: 42 (1928). Ehnmark SvReal. 235 (1930).
KARRIERIST l. KARRIÄRIST, m.||ig. [jfr eng. careerist] (klandrande benämning på) person som fikar efter att göra karriär (o. som därvid är mindre nogräknad med medlen l. som i sitt handlande o. ställningstagande låter sig otillbörligt påvärkas l. bestämmas av hänsyn till karriären), karriärmakare, streber. NPress. 1895, nr 159, s. 3. Den skara af lycksökare, karriärister och uppkomlingar, som .. lågo vid .. (Bobrikoffs) fötter. Ramsay Barnaår 8: 245 (1907). HT 1918, s. 16.
Spalt K 616 band 13, 1935