Publicerad 1935   Lämna synpunkter
KAST kas4t, sbst.1, r. l. m.; best. -en; pl. -er32 (Sahlstedt (1773) osv.), äv. -ar (Gyllenius, LmUppslB 1186 (1923)).
Etymologi
[fsv. kaster, sv. dial. kast, motsv. d. kast, nor. kost, isl. kǫstr, ävensom t. dial. kaste, vedstapel m. m.; av germ. kastu-, tu-avledn. av roten i KAS(E)]
uppkastad hög l. stapel (av ngt); i sht om regelbundet uppstaplad trave l. hög l. stack ved; vedstapel, vedkast, vedstack, vedtrave. Lägga l. sätta ved i kast(er). Wedh, som wij ladhe i radher och kastar att torckass. Gyllenius Diar. 40 (c. 1660). Stora kastar eller högar af ris och andra brännbara ämnen, eller så kallade vårdkasar. 2VittAH 14: 150 (1838). Tjärveden .. låg i långa, raka kaster över hela dalplatsen. Väring Frost. 264 (1926). — jfr DYNG-, OFFER-, VED-KAST m. fl. — särsk.
a) (i fackspr.) i uttr. (upp)hugga (ved) i kast, hugga o. upplägga i kast(er). Februarius … Vphugges Weden i Kast, för än han segnar aff Wårwinden. Brahe Oec. 89 (1581; uppl. 1920). Salander Gårdzf. 20 (1727).
b) (förr) om vedstapel av viss bestämd storlek; ss. måttsbestämning: famn (av viss storlek). Så hafwa .. en dehl af Prästerskapet (i Visby stift), af hwar så hallf som heel gård en kast weed, och ett lass Juhleweed. HSH 29: 397 (1654). Spegel 213 (1712). Bergman GotlVisby 52 (1858).
Ssgr: A: KAST-FAMN. (föga br.) famnmått av viss storlek. Cnattingius (1894). —
-VED. (kast- c. 1609 osv. kaste- 1551—1926) (i sht i fackspr.) sågad o. kluven (torr) ved upplagd (l. avsedd att uppläggas) i kast l. famn (till försäljning); kluven famnved. G1R 22: 339 (1551). Kastveden bör vara fem qvarter lång och brygg-veden sex qvarter lång. SFS 1827, s. 975. HbSkogstekn. 765 (1922).
Ssgr (i sht i fackspr.): kastveds-längd. HbSkogstekn. 795 (1922).
-travning. upptravande av vedkast(er). JernkA 1881, s. 23.
-träd. (†) om enskilt vedträ av kastved. VetAH 1815, s. 210. JernkA 1836, s. 304.
B (†): KASTE-VED, se A.

 

Spalt K 698 band 13, 1935

Webbansvarig