Publicerad 1935   Lämna synpunkter
KATEKETISERA kat1eke1tise4ra, stundom -ɟe1t-, i Sveal. äv. -e3ra2 (kat1eketise4ra LoW (1911)), v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING.
Ordformer
(förr äv. skrivet cat-. -chet- 1797—1868. -ket- 1805 osv. -cera 1789)
Etymologi
[ombildning av KATEKISERA i anslutning till KATEKET]
1) (i sht i teologiskt o. kyrkligt fackspr., numera knappast br.) katekisera (se d. o. 1). Lindfors (1815). Ödmann AnvSkrift. 37 (1822). Wahlfisk KatUnd. 177 (1889; i fråga om förh. 1766). SAOL (1923).
2) i allmännare anv.; jfr KATEKES 2 o. KATEKISERA 2.
a) (numera knappast br.) pedag. intr.: undervisa gm frågor o. svar. JournSvL 1797, s. 432. Dahm Skolm. 39 (1846). Ekbohrn (1868).
b) (†) tr.: giva (ngn) (elementär) undervisning (eg. gm frågor o. svar); gm undervisning bearbeta (ngn); äv. i oeg. anv. (Menigheten) är högst enfaldig. Den borde ständigt catecheticeras. Wallquist Själfbiogr. 12 (1789). Hagberg Shaksp. 10: 357 (1850; oeg.).

 

Spalt K 802 band 13, 1935

Webbansvarig