Publicerad 1935   Lämna synpunkter
KATEKISERA kat1ekise4ra, äv. 01—, stundom -ɟis-, i Sveal. äv. -e3ra2 (– -tjisèra Dalin; kat´ekise؛ra även -χis- LoW (1889); kat1ekise4ra LoW (1911)), v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING; jfr KATEKISATION.
Ordformer
(förr äv. skrivet cat-. -ches- 1790. -chis- 1749—1845. -kes- 1814. -kis- 1852 osv.)
Etymologi
[jfr d. katekisere, t. katechisieren, eng. catechize, fr. catéchiser; av lat. catechizare, av gr. κατηχίζειν, undervisa, faktitivum till κατηχεῖν (se KATEKES)]
Lind 2: 145 (1749).
1) (i sht i teologiskt o. kyrkligt fackspr.) göra utläggningar av l. förhöra i katekesen; undervisa (mera elementärt) i kristendom, i sht i katekesens innehåll, gm frågor o. svar. Möller 2: 30 (1785). Kyrkoherden .. skulle katekisera med församlingen. Lundström LPGothus 1—2: 183 (1893). MinnGPrästh. 5: 138 (1929).
2) i allmännare anv.; jfr KATEKES 2 o. KATEKETISERA 2.
a) (numera knappast br.) pedag. intr., = KATEKETISERA 2 a. Andersson (1845). Dalin (1852). FörklFrämOrd (1885).
b) [jfr motsv. anv. i d., t., eng. o. fr.] (vard., föga br.) förhöra (ngn), utfråga (ngn). Herr doktorn har hon (dvs. Margareta) strängt katekiserat. Rydberg Faust 98 (1876; t. orig.: katechisiert). Sven svarade ej. .. Tydligen var han ej vid lynne att bli katekiserad. Roos Son 48 (1904).

 

Spalt K 803 band 13, 1935

Webbansvarig