Publicerad 1935 | Lämna synpunkter |
KATEKISATION kat1ekis1atʃω4n, stundom -ɟis1-, l. -aʃ- (kat´ekisaʃω؛n eller -tʃω؛n även -χis- LoW (1889); kat1ekisaʃω4n LoW (1911); katekisation (l. -tji-) Östergren (1929)), r. l. f.; best. -en, vard. (utom i södra Sv.) äv. =; pl. -er.
1) (i sht i teologiskt o. kyrkligt fackspr.) motsv. KATEKISERA 1: handling(en) att katekisera; katekesförklaring, katekesförhör; (elementär) undervisning i kristendom, i sht i katekesens innehåll, gm frågor o. svar. Hålla katekisation(er). HSpegel (1685) i KyrkohÅ 1901, s. 231. (J. Svedbergs) kyrkliga (lärarnit yttrade sig) .. i synnerhet i den flitigaste katekisation med .. ungdom. Fahlcrantz 5: 87 (1852, 1865). (Biskop Björck var en) mästare i katekisation. HågkLivsintr. 3: 16 (1923).
2) (numera knappast br.) pedag. motsv. KATEKISERA 2 a: undervisning i l. utläggning av ett ämne gm frågor o. svar. (”Barnvännens”) lärorika berättelser gifva anledning till Katechesationer. Broocman TyUnd. 2: 65 (1808). BL 2: 219 (1836).
-METOD.
-ÖVNING. SPF 1846, s. 134.
Spalt K 803 band 13, 1935