Publicerad 1935   Lämna synpunkter
KAVALLERI kav1aleri4 l. kaval1-, n.; best. -et, äv. -t; pl. -er.
Ordformer
(caval(l)ari(e) 1629—1654. kavalleri (cav-, -ale-, -i(j)e) 1628 osv. cavallierij 1629—1631)
Etymologi
[jfr t. kavallerie, eng. cavalry, fr. cavalerie; av it. cavalleria, till cavallo, häst (jfr KAVALL), av lat. caballus, häst (jfr KABALL)]
mil. beridet truppslag som manövrerar o. strider till häst l. efter avsittning till fots; rytteri; äv.: sammanfattningen av ett lands, en armés o. d. trupper av detta truppslag. Mankell Krigsm. 2: 84 (i handl. fr. 1628). Then som är starckast vthi Cavalleri är och gemenligh mestare vthi Feldtet. HSH 5: 183 (1657). (Denna galgstång) är antagen till comisstång i de flesta kavallerier. Platen HlednRytt. 11 (1856). (En stridsduglig armé omfattar bl. a.) kavalleri eller rytteri, som, väpnadt med blanka vapen (sablar) och lättare eldhandvapen (karbiner), uppträder till häst. Alm. 1894, s. 30. Utan att akta på våra skott stormade en tropp kavalleri öfver bron. IllMilRevy 1898, s. 7. Kavalleriet strider i allmänhet till fots. ExKav. 1930, s. 31. General av kavalleriet. FinlStatskal. 1933, s. 460. — jfr ARMÉ-, BEVÄRINGS-, BOND-, BORGAR-, FÖRDELNINGS-, FÖRDUBBLINGS-, GARDES-, SPANINGS-, TREMÄNNINGS-KAVALLERI m. fl. — särsk.
a) mil. i uttr. lätt kavalleri, kavalleri som har lätt utrustning o. lätta vapen (o. som därför framför allt utmärker sig gm snabbhet) o. (numera bl. i fråga om utländska förh.) medeltungt l. tungt kavalleri, kavalleri med mer l. mindre tung utrustning o. tyngre vapen. Brandeburgerna .. wore baakefter med it lätt cavallerie utan bagage. Spegel Dagb. 141 (1680). Tunga Kavalleriet. Det skiljer sig ifrån det lätta deri, att tjenstgörningen i linien utgör dess egentliga föremål. KrigVAH 1805, s. 102. 3NF (1929). — särsk. (skämts.) i bildl. anv. (Mamsell W. hade) i yngre dagar varit figurant vid kongl. teatern, träget tjenstgörande vid dess s. k. ”tunga kavalleri.” Blanche Band. 93 (1848). Vi voro .. utsatta för en verklig stormlöpning af detta lätta kavalleri, som man svårligen i sällskap kan försvara sig emot. Anholm Gog 176 (1895; om ohyra).
b) (ny anv.) mil. i utvidgad anv., om kavalleri med andra marktransportmedel än hästen; särsk. i uttr. motoriserat kavalleri, om kavalleriförband med motorfordon där truppen o. fordonen bilda en organisk enhet o. där truppen strider, i regel sedan den lämnat fordonen; motorkavalleri. VFörsvar 1931, nr 3, s. 25. — jfr MOTOR-, VELOCIPED-KAVALLERI.
c) (i sht förr) kavalleriregemente; kavalleriavdelning. Bägge Skånska cavallerierna .. (skulle) blifva kvar här i landet. Tersmeden Mem. 6: 207 (1788). Det var i spetsen för Smålands kavalleri, som Gustaf Adolf stupade vid Lützen. Liljecrona RiksdKul. 255 (1840). Hela kavallerier galopperade fram genom gatorna. Funch KBref 350 (1909). jfr: Herr Pedher Brahe, .. Konung: Mtz: troo Man och Öfwerste öfwer Cavalariedt vthj Smålandh. RARP 1: 84 (1629).
Ssgr (i sht mil.): KAVALLERI-ANDA. anda (särsk. anfallslust, ”framåtanda”) som utmärker l. bör utmärka kavalleriet. KrigVAT 1840, s. 121. IllMilRevy 1903, s. 283. —
-ANFALL~02, äv. ~20. KrigVAH 1805, s. 128. —
-ANLOPP~02, äv. ~20. kavalleriattack. KrigVAT 1849, s. 559. Tingsten FormTakt. 39 (1889). —
-ATTACK. Wrangel Tact. 125 (1752). —
-AVDELNING ~020. konkret. NF 2: 788 (1877). —
-BATALJON. (numera i sht i fråga om utländska förh.) 6 kavaleri- och 6 infanteri-bataljoner à 600 man. KrigVAT 1843, s. 83. —
-BEFÄL. konkret. 2RARP 4: 436 (1727). —
-BETÄCKNING. äv. konkret: till skydd avdelad kavalleriavdelning. KrigVAT 1852, s. 578. Kavalleribetäckning tilldelades proviantkolonnerna. IllMilRevy 1900, s. 449. —
-BEVÄRING. konkret; jfr BEVÄRING 3 b. KrigVAT 1843, s. 83. Nordensvan o. Krusenstjerna 1: 83 (1882). —
-BRIGAD. (numera bl. i fråga om utländska förh.) SvNorStatskal. 1818, s. 395 (i fråga om norska armén). Nordensvan Takt. 140 (1884). StridslInf. 24 (1915). —
-CHOCK. Crusenstolpe Mor. 6: 515 (1844). IllMilRevy 1900, s. 430. —
-DETACHEMANG l. -DETACHEMENT. Hjärne Decker 97 (1835). Nordensvan Takt. 141 (1884). —
-DIVISION. i större, utländska arméer. SP 1809, nr 42, s. 2. 3NF 11: 563 (1929). —
-EXERCIS. Tersmeden Mem. 5: 120 (1774). Östergren (1930). —
-EXERCIS-REGLEMENTE. Tingsten FormTakt. 42 (1889). SvStatskal. 1918, s. 314. —
-EXERCITIE. (†) konkret, i pl.: kavalleriexercisreglemente. Ennes C12Krig. 2: 295 (i handl. fr. c. 1750). —
-FLANKÖR. (†) kavallerist avdelad för säkerhetstjänst på endera flanken av en trupp. KrigsmSH 1804, s. 67. KrigVAH 1833, s. 44. —
-FÄLTVAKT~02, äv. ~20. Sylvan Vial 1: 250 (1863). IllMilRevy 1905, s. 351. —
-FÄLTÖVNING~020. övning utan trupp för kavalleriofficerares utbildning rörande kavalleriets uppträdande i fält. NF (1884). —
-FÖRBAND. jfr FÖRBAND 3 a. —
-FÖRDELNING. (numera bl. i fråga om utländska förh.) konkret: fördelning (se d. o. 2 a) som till övervägande del består av kavalleri. Lefrén Förel. 1: 137 (1818). Kavalerifördelningar, bestående af 2—3 brigader och 2—3 batterier (ridande artilleri). Tingsten AnvTakt. 3 (1887). StridslInf. 24 (1915). —
-GENERAL. om general(sperson) vid kavalleriet. KrigVAT 1843, s. 93. —
-HEMMAN. (förr) kronohemman som anslagits till boställe för kavalleriofficer l. -underofficer. LMil. 1: 16 (1680). —
-HÄST. PT 1758, nr 29, s. 1. —
-HÄSTE-HEMMAN. (förr) = HÄST-HEMMAN. LMil. 3: 525 (1694). —
-INDELNING~020. (förr) indelning (se INDELNING, sbst.1 2) för uppsättande o. underhåll av kavalleri. LMil. 2: 539 (1691). I Finland slutfördes kavalleriindelningen i de södra länen i hufvudsak under åren 1684—86. FinBiogrHb. 1127 (1899). —
-INSPEKTION. inspektion över kavalleri(et); särsk. konkret: myndighet som har att utöva sådan inspektion samt att leda o. övervaka kavalleriets utbildning o. övningar. Hr Grefve Hampus G. Mörner, Inspecteur vid 1:sta Cavallerie Inspectionen. Hofcal. 1817, s. 89. Kavalleri-inspektionens stab. TjReglArm. 1889, s. 138. BtRiksdP 1901, I. 1: nr 2, s. 95. —
-INSPEKTÖR. generalsperson som är chef för kavalleriinspektionen. SvNorrigCal. 1837, s. 160. 3NF (1929). —
-KASERN. Nordensvan o. Krusenstjerna 1: 96 (1882). —
-KOLONN. Wrangel Tact. 46 (1752). —
-KOMPANI. (†) viss marsch- l. manöverform för kavalleri; skvadron. LMil. 3: 25 (1692). F. d. Jemtlands Kavaleri-kompani, eller Hästjägare-sqvadron, såsom det från år 1802 benämndes. KrigVAT 1855, s. 533. Mankell Krigsm. 1: 61 (1865; i fråga om förh. 1627). —
-KRONOHEMMAN~0020. (förr) jfr -HEMMAN. LMil. 1: 323 (1683). —
-KÅR. dels (i fråga om utländska förh.) om förband bestående av 2—3 kavalleridivisioner, dels om mindre kavalleriförband av växlande storlek. DA 1771, nr 87, s. 4. Större delen af rytteriet förenades af Napoleon I till stora kavalerikårer. Tingsten AnvTakt. Bih. 20 (1887). —
-MANSKAP~20 l. ~02. KKD 3: 212 (c. 1710). —
-NUMMER. (förr) kam. nummer i indelningslängd för kavalleri. KrigVAT 1835, s. 298. SFS 1892, nr 108, s. 8. —
-OFFICER l. -OFFICERARE. LMil. 1: 337 (1684). Flodström SvFolk 124 (1918). —
-PARTI. (†) kavalleriavdelning. HFinlÖ 1: 326 (c. 1730). Wrangel Tact. 216 (1752). —
-PATRULL. PT 1758, nr 56, s. 3. SvFörsvar 1927, nr 1, s. 11. —
-PIONJÄR. kavallerist övad för utförande av tekniska fältarbeten. KrigVAH 1882, s. 108. 2NF (1910). —
-PISTOL. DA 1771, nr 81, s. 4. —
-POST. jfr -POSTERING. Wrangel Tact. 20 (1752). —
-POSTERING. KKD 6: 119 (1708). Nordensvan Mainfältt. 65 (1894). —
-REGEMENTE. RARP 14: 271 (1682). Fördelningskavalleriet består af ett kavalleriregemente om 4 skvadroner. Tingsten o. Hasselrot 36 (1902). —
-REGLEMENTE. (i sht förr) LMil. 1: 340 (1684). Utdrag af Konung Carl XII:s Cavaleri Reglemente. KrigVAH 1816, s. 245. —
-REKRYT. KrigVAH 1844, s. 91. —
-RESERV. om kavalleristyrka som under strid användes till förstärkning, betäckning o. i allmänhet till reserv. KrigVAH 1808, s. 142. Lefrén Förel. 1: 137 (1818). Spak HbFältartill. 196 (1873). —
-RUSTHÅLL~02 l. ~20. (förr) KrigVAT 1835, s. 286. —
-RUSTHÅLLARE~0200. (förr) LMil. 2: 448 (1690). —
-RUSTNING.
1) (mindre br.) rustning l. utrustning buren av kavallerist. Lanærus Försök 35 (1788).
2) (förr) rusthållares uppsättande o. utrustande av ryttare. BtRiksdP 1869, I. 1: nr 11, Bil. 1, s. 92. Schybergson FinlH 1: 511 (1887). —
-RUSTNINGS-STOM. (förr) till -RUSTNING 2: stomhemman som indelats (se d. o. 4) till kavalleriet. LMil. 2: 546 (1691). —
-SABEL. KrigVAH 1826, s. 231. —
-SADEL. DA 1771, nr 155, s. 4. —
-SKOLA, r. l. f. om skola för utbildning av kavalleribefäl. BtRStP 1865—66, IV. 1: nr 51, s. 26. SDS 1894, nr 413, s. 2. —
-SKVADRON. KrigVAH 1805, s. 96. —
-SPETS. i marschformering närmast fienden uppträdande kavalleriavdelning som utsänder patruller. Nordensvan Mainfältt. 199 (1894). FälttjRegl. 1900, s. 68. Därs. s. 74. —
-STANDAR. HForsius (1757) i BtHforsH 2: 102. —
-STRID. Kolmodin Liv. 2: 82 (1832). —
-STUDSARE. (förr) Kavaleristudsaren är i det närmaste lik den vanliga studsaren, men har karbinstång och kortare pipa. Jochnick Handgev. 52 (1854). —
-STYRKA, r. l. f. konkret: kavalleriavdelning, kavalleritrupp; kavalleri. KrigVAH 1885, s. 19. Tingsten FormTakt. 40 (1889). —
-TAKTIK. KrigVAH 1805, s. 121. —
-TELEGRAF. (förr) ett slags krigstelegraf som användes vid kavalleriet. IllMilRevy 1898, s. 1. 2NF (1910). —
-TILLDELNINGSHEMMAN~01020. (förr) kam. jfr -HEMMAN. LMil. 1: 293 (1683). —
-TJÄNST. (krigs)-tjänst vid kavalleri. KrigVAH 1805, s. 120. IllMilRevy 1902, s. 75. —
-TJÄNSTGÖRING~020, förr äv. -TJÄNSTGÖRNING. kavalleritjänst. KrigVAH 1805, s. 150. Spak Unif. 55 (cit. fr. 1815). —
-TRUPP.
1) kavalleriavdelning. Wrangel Tact. 17 (1752).
2) i pl., sammanfattande: av kavalleri bestående trupper. Barzdorfs bäck, hvars högra strand var besatt med Cavaleri-trupper. KrigVAT 1840, s. 213. Schybergson FinlH 1: 433 (1887). —
-TRUPPFÖRBAND~002. Kavalleritruppförband grupperas i allmänhet på sådant sätt, att det kan ombesörja erforderlig spaning och beslöjning. FörslFälttjRegl. 1928, 2: 11. —
-UNDERBEFÄL~0002. —
-UNDEROFFICER ~00102 l. -UNDEROFFICERARE~0010200. Crusenstolpe Mor. 4: 31 (1841). —
-UNIFORM. PT 1758, nr 53, s. 4. —
-VAKT. vakt bestående av kavalleri. KKD 1: 278 (1709). Nordensvan o. Krusenstjerna 2: 129 (1886). —
-VAPEN.
1) inom kavalleri användt vapen. KrigVAH 1805, s. 135.
2) i sg. best., om kavalleriet (ss. truppslag). Lefrén Förel. 1: 230 (1818). (Värnpliktigas) lämplighet för kavallerivapnet. IllMilRevy 1905, s. 310. —
-VOLONTÄR. BtRiksdP 1894, 4Hufvudtit. s. 22. —
-VOLONTÄR-SKOLA, r. l. f. jfr -SKOLA. BtRiksdP 1881, 4Hufvudtit. s. 5. —
-VÄRJA, r. l. f. (förr) värja som bars av kavalleriofficer l. -underofficer. En Cavallerievärja med Silfver Hand Kafvel. ÅgerupArk. Bouppt. 1737. KrigVAT 1850, s. 32 (i fråga om ryska förh.).

 

Spalt K 856 band 13, 1935

Webbansvarig