Publicerad 1935   Lämna synpunkter
KILOMETER ɟi1lωme4ter, äv. ki1-, äv. ɟil1– l. kil1-, stundom -o- l. -å-, äv. 40~10 l. 30~20, r. l. m.; best. -n; pl. =, äv. (vard., föga br.) -metrar (Wingård Minn. 12: 63 (1850), Lieberath Hornb. 179 (1929)).
Etymologi
[jfr dan. o. t. kilometer, eng. kilometre, kilometer; av fr. kilomètre (se KILO- o. METER)]
längd l. (väg)sträcka av 1000 meter (= 1/10 nymil); ofta närmande sig l. övergående i bet.: tillryggalagd vägsträcka av 1 kilometer; i skrift ofta förkortat km. Pfeiffer (1837). Fock 1Fys. 8 (1853). Indelningen af mått och vigt skall vara följande: .. en kilometer utgörande 1,000 meter. SFS 1878, nr 49, s. 2. En god kilometers styf uppförsbacke. Bildt Ital. 34 (1896). Fågelvägen till Avignon (från Vaucluse) är 26 kilometer. Wulff Petrarcab. 124 (1905). För månads- och partibiljetter beräknas avgiften pr kilometer. Engström o. Carlson HlednTrafik. 57 (1917). Hellström Malmros 185 (1931). — jfr AXEL-, BAN-, KVADRAT-, PLATS-, TIM-KILOMETER m. fl. — särsk. (vard., skämts.) i uttr. sluka kilometer, (gående l. med automobil l. cykel o. d.) tillryggalägga den ena kilometern efter den andra, färdas hastigt o. tillryggalägga en lång vägsträcka. Våra utvilade ben trängtade efter att på nytt sluka kilometrar. Blomberg LandsvRom. 115 (1927). Lieberath Hornb. 179 (1929).
Ssgr: A: KILOMETER-BRED. (-meter- 1916 osv. -meters- 1919—1921) (omkring l. ända upp till) en kilometer bred. SvD(A) 1916, nr 22, s. 9. Kilometerbreda dalar. Orre SkissÖkn. 153 (1922). —
-HÖG, adj. (-meter- 1928 osv. -meters- 1919) (omkring l. ända upp till) en kilometer hög. Rosberg Granö Altai 1: 69 (1919). De trånga dalarna med kilometerhöga väggar. TurÅ 1929, s. 60. —
-LÅNG. (omkring l. ända upp till) en kilometer lång. TurÅ 1919, s. 247. NordT 1931, s. 28. —
-MÄTARE, r. l. m. (i fackspr.) apparat på automobiler l. cyklar m. m. för mätande av den tillryggalagda vägsträckan (i kilometer). SvD(A) 1926, nr 346, s. 18. —
-PÅLE. (i fackspr.) vid väg anbragt avståndsmärke (påle, sten) angivande avståndet (i kilometer) från en viss utgångspunkt; urspr. om de vid statens järnvägar för varje full kilometer utsatta avståndsmärkena. TLev. 1892, nr 18, s. 2. TeknVet. VoV 2: 293 (1928). —
-STOLPE. (i fackspr.) jfr -PÅLE. Fennia VI. 1: 42 (1892). 2NF (1910). —
-TAL. antal kilometer (av tillryggalagd vägsträcka). En (zon-)tariff med jämnt, efter kilometertal, fallande taxa. GHT 1895, nr 272, s. 2. SFS 1910, nr 116, s. 16. —
-TAVLA. järnv. (utmed järnvägslinje uppsatt) tavla angivande avståndet (i kilometer) från en viss utgångspunkt; jfr -PÅLE. TLev. 1902, nr 47, s. 1. Engström o. Carlson HlednTrafik. 17 (1917). —
-VID, adj. (-meter- 1920 osv. -meters- 1919) jfr -BRED. Bortom den kilometersvida dalens väggar. Rosberg Granö Altai 1: 293 (1919). —
-VIS, adv. i sträckor på (omkring l. ända upp till) en kilometer; kilometer efter kilometer. Flodström Naturförh. 113 (1918). Vi åkte kilometervis utan att möta ett enda hus. Cederschiöld Maghreb 31 (1918).
B (numera föga br.): KILOMETERS-BRED, -HÖG, -VID, se A.

 

Spalt K 938 band 14, 1935

Webbansvarig