Publicerad 1935   Lämna synpunkter
KINDREM ɟin3d~rem2, l. KINNREM ɟin3~rem3, r. l. f.; best. -remmen; pl. -remmar.
Ordformer
(kin- 1885. kind- 1711—1912. kinn- 1790—1807)
Etymologi
[efter t. kinnriemen, av kinn, haka (se KIND, sbst.2) o. riemen, rem (se REM); se KIND, sbst.2 2 anm.]
1) (föga br.) på huvudbonad: hakrem (se d. o. 1). Möller (1790). Dalin (1852).
2) (föga br.) hippol. på betseltyg l. grimma: käkrem; särsk. om undre käkremmen på kapsonen. GenMRulla 6/10 1711. Möller (1790). Stolpe o. Arne 29 (1912).
3) (†) hippol. nosrem på kapsonen? Wrangel HbHästv. 365 (1885); möjl. till 2.

 

Spalt K 955 band 14, 1935

Webbansvarig