Publicerad 1936 | Lämna synpunkter |
KLASA kla3sa2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING.
a) (i vitter stil, mindre br.) om blommor l. frukter: bilda klasar, samla sig i klasar. Möller (1790). Syréner av alla upptänkliga kulörer .. klasa sig över gråa plank i folktomma gränder. SvD(A) 1929, nr 167, s. 8.
b) (†) om sädesbrodd: bilda en mångfald (tättsittande) stjälkar, dela sig i (många) grenar; jfr KLASE, sbst.1 2 c. Stridsberg Åkerbr. 43 (1727). All säd som kommer djupt, är senare at komma up om hösten, men får starkare brådd, klasar sig mycket, ty hon har rik föda. Brauner Åker 44 (1752). VetAH 1779, s. 18.
2) (numera knappast br.; jfr dock a) motsv. KLASE, sbst.1 3; refl.: bilda klungor l. grupper, samlas i flock(ar). Schultze Ordb. 2298 (c. 1755). Det var täckt att se dessa grupper af vackra barn, klasa sig kring de gamla tu, liksom grönskande skott kring åldriga stammar. Bremer Grann. 2: 249 (1837). — särsk.
a) (fullt br.) biodl. motsv. KLASE, sbst.1 3 a, om bin: samla sig i en klunga. Holm Biodl. 167 (1916).
b) (†) motsv. KLASE, sbst.1 3 d, om koppor l. utslag o. d.: sammanflyta (i större hudutslag). Möller (1790). Dalin (1852).
KLASA SIG SAMMAN10 0 32 l. 40, l. TILLSAMMAN(S)10 0 032 l. 040.
KLASA UT SIG. (†) till 1 b: grena ut sig. Hvarje korn (av den sådda rågen) klasar ut sig ända till 40 strån. Ström Skogsh. 238 (1837).
Spalt K 1138 band 14, 1936